Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karin Boye: Två avskedsdikter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KARIN BO YE
TVÅ AVSKEDSDIKTER
l.
Jag ville ha väckt dig till en nakenhet som en naken förvårskväll,
då stjärnorna svämmar över
och jorden brinner under smältande snö.
Jag ville ha sett dig en enda gång
sjunka i det skapande kaos’ mörker,
ville ha sett som vidöppen rymd dina ögon,
färdiga att fyllas,
ville ha sett som utslagna blommor dina händer,
tomma, nya, i väntan.
Du går, och ingenting av detta har jag givit dig.
Jag nådde dina sinnen, men aldrig dig.
Du går, och ingenting av mig tar du med dig —
lämnar mig åt nederlaget.
Ett annat avsked minns jag väl:
vi slungades ur degeln som ett enda väsen,
och när vi skildes, visste vi inte längre
vad som var jag och du . . .
41
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
