Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karin Boye: Två avskedsdikter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KARIN BOYE
Men du — som en skål av glas har du lämnat min hand,
så färdig som bara det döda tinget och så oföränderlig,
så utan andra minnen än de lätta fingeravtryck,
som tvättas bort i vatten.
Jag ville ha väckt dig till en formlöshet som en formlös fladdrande låga,
som finner sist sin levande form, sin egen . . .
Nederlag — å nederlag!
2.
Nu vet jag, hur mycket du gömde och förteg.
Där var ditt skal.
Men varför har du gömt dig så väl för mig?
Det mal och mal.
Jag vet det. Jag minns det: en enda sak,
där jag har dömt.
Och sedan var ditt inres förtrollade land
för alltid gömt.
Så länge vår kärlek har ett villkor kvar,
om också bara ett,
så länge är vår kärlek en sluten hand,
och oss sker rätt.
42
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
