Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - André Maurois: Brev från Paris
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ANDRÉ MAUROIS
O
BREV FRAN PARIS
Både publik och kritik ha hälsat första
banden av Jules Romains’ stora roman ”Les
hommes de bonne volonté” (Flammarion)
med förtjusning och detta med rätta. Som
bekant har författaren för avsikt att skriva
ett verk i femton band, där han under cirka
tio år ämnar följa ett antal personligheter ur
alla samhällsklasser. Nu ha två nya band
utkommit: ”Les Superbes” och ”Les Humbles”,
och jag tror att även de mest skeptiska måste
erkänna att Romains vunnit slaget.
”Les Superbes” (”De övermodiga”) äro de,
som hysa förtroende för sig själva och tack
vare detta lyckas. Detta är icke någon
klassfråga. Det finns övermodiga även bland de
breda lagren, och Romains kommer att skildra
även sådana. Men denna gång har han
framför allt givit oss en synnerligen träffande
och rörande beskrivning av de ringas
lidanden utan att därför förfalla till någon
sentimentalitet. I ”Les Superbes” kommer
berättelsen om Sammécauds kärleksförhållande
med madame de Champcenais att intressera
er; författaren skildrar där en
fosterfördrivning med en realistisk detaljrikedom, som
påminner om Zola. Och jag tror att historien
om den lille arbetarsonen Louis Bastide och
hans förtvivlan, när fadern blir arbetslös,
skall gripa er lika mycket som vissa sidor
i Victor Hugos ”Samhällets olycksbarn”. Jag
anför med avsikt detta stora verk, som Jules
Romains ofta tycks ha haft i tankarna, när
han lade upp planen till sin romanserie.
Det främsta argument folk anförde, som
drogo i tvivelsmål Jules Romains förmåga
att lyckligt slutföra dessa intentioner, var:
”Romains är framför allt
intelligensmänniska; han uppfattar med anmärkningsvärd
skärpa den komiska sidan hos människor,
men han har icke tillräckligt mycket känsla
för att förstå den allvarliga och smärtsamma.”
Minns ni Aldous Huxleys omdöme om en av
hans egna gestalter: ”Han var så intelligent
att han blev nära nog mänsklig.” Jag skulle
vilja säga om Jules Romains, att han är så
intelligent att han blir helt och fullt mänsklig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
