Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - André Maurois: Brev från Paris
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BREV FRÄN PARIS
terna för denna tävlan föreskriva att
kandidaterna icke skola ha publicerat något förut.
Författaren i fråga hette Raymond
Houssi-lane och hans roman, som bar titeln
”In-dividu”, var en mycket kort berättelse,
präglad av en knapphet och en kraft, som voro
förvånansvärda hos en debutant.
Jag blev så förvånad att jag skrev till
tävlingskommitténs sekreterare: ”1 den bunt
av manuskript ni skickade mig fanns
ingenting särskilt bra utom en underlig liten bok:
”Individu”. Det enda man kan förebrå
författaren är att han efterliknar Frangois
Mauriac. Han skulle ej kunna välja något
bättre föredöme, men han håller sig väl nära
honom.” Per omgående fick jag ett svar, som
slog mig med häpnad: ”Raymond Houssilane
är en pseudonym, bakom vilken döljer sig
Mauriacs äldre broder.”
Detta förklarade likheten, som sålunda icke
berodde på en strävan att efterlikna
författaren i fråga utan på det förhållandet att
de båda uppfostrats tillsammans. Sålunda
håller familjen Mauriac på att bli en stor
litterär familj liksom förr i världen familjen
Brontè. Frangois Mauriac med sin mogna och
fullödiga talang dominerar, liksom Emily
dominerade i familjen Bronte. Men doktor
Pierre Mauriac skriver utmärkt i sina
specialämnen, och nu framträder denne äldre broder
såsom romanförfattare. Ett tacksamt
studieobjekt för herrar litteraturhistorici.
Georges Duhamel har kommit med andra
bandet av ”La Chronique des Pasquier”,
vilken serie följt på hans verk ”Les Salavin”.
I första bandet, ”Le Notaire du Havre”, fingo
vi stifta bekantskap med en fantastisk fader,
nära besläktad med mr Micawber, och en
lidande, resignerad moder. I ”Le Jardin des
betes sauvages” röjer den unge sonen Laurent
Pasquier med sina förtroenden hemligheten
om föräldrarnas äktenskap.
JULES ROMAINS
Herr Pasquier senior har en älskarinna,
och när han avtvingar sin hustru hennes
namnteckning för att lura ifrån henne hennes
fattiga lilla arv, sker detta emedan han
behöver pengarna för sin unga blonda och
parfymerade väninna. Lille Laurent, som
törstar efter renhet, upptäcker med fasa
sanningen om sin fader. Han ställer upp som ett
heroiskt mål för sig att rycka honom loss
från denna kvinna. Han söker upp henne och
utverkar ett löfte av henne att icke återse herr
Pasquier. Men hon bryter sitt givna ord.
Besviken och förtvivlad upptäcker Laurent
redan på tröskeln till ungdomen lögnen,
utsvävningarna och girigheten.
Medan vi följa honom, där han sorgset
irrar omkring i ”Le Jardin des betes
sauvages”, som ligger alldeles intill hans hem
(och som motsvarar Jardin des Plantes i
Paris), träder bilden av den stackars Salavin
fram för vårt minne; även han längtade för-
51
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
