Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Per Lindberg: Att läsa Shakespeare - Bertil Malmberg. Kierkegaards själsliga konstitution - Anmälda böcker - Logan Pearsall Smith, On Reading Shakespeare - Hjalmar Helweg, Sören Kierkegaard
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KIERKEGAARDS SJÄLSLIGA
KONSTITUTION
Hjalmar Hel weg: Sören Kierkegaard. En psykiatrisk-psykologisk studie.
Översättning av Julia von Sneidern. Sveriges kristliga studentrörelses förlag. 7:50.
Recenserad av BERTIL MALMBERG
Att i enlighet med Kretschmers schema
någorlunda exakt bestämma Kierkegaards
kroppsliga konstitutionstyp är icke så lätt.
Vi veta, att han var kortväxt och spenslig,
men denna upplysning hjälper oss icke
mycket. Den säger oss bara, att vi stå inför
tvenne alternativ, att vi ha att föreställa
oss Kierkegaard antingen som en magerlagd
pykniker eller som en astheniker av
obetydlig kroppshöjd. Den danske
sinnessjukläkaren Hjalmar Helweg är i sitt arbete
”Sören Kierkegaard. En
psykiatrisk-psyko-logisk studie” mest böjd för den förra åsikten,
naturligt nog, eftersom han driver den tesen,
att Kierkegaard allt från sitt tjuguandra år
led av en manisk-depressiv psykos. För att
göra sin mening sannolik söker han
bortförklara Kierkegaards magerhet, som förvisso
icke är något pykniskt karakteristikon. Denna
skulle endast bero på tillfälliga orsaker:
kroppslig sjukdom (tuberkulos) och andlig
överansträngning. Hade dessa faktorer icke
ingripit hämmande, skulle Kierkegaards yttre
ha uppvisat alla tecken på en pyknisk
konstitution. Resonemanget är föga övertygande,
uppbyggt som det är kring en lös förmodan,
kring en obevisad och obevislig hypotes.
Betrakta vi de kierkegaardsporträtt vilka
Helweg publicerar lämna de oss däremot
åtskillig ledning. Det är sant, att de
sinsemellan äro tämligen olika, men i det
väsentliga avlägga de ett gemensamt
vittnesbörd. Med undantag av en en-face-studie
(fig. 1), där med god vilja vissa pykniska
drag möjligen kunna spåras, överensstämma
alla därutinnan, att de visa oss en utpräglad
asthenisk-leptosom ansiktsform. Av särskilt
intresse är en profilteckning (fig. 2), som
är allt annat än förskönande och säkert
ingalunda skapad av någon välvillig hand
men icke desto mindre eller just därför gör
intryck av omutlig realism. Slår man upp
Kretschmers ”Kroppsbyggnaden och
karaktären” (Natur och Kultur), finner man på
sid. 18 bilden av en yngling eller ung man,
representerande en renodlad asthenisk typ.
Om man nu jämför denna bild med den
nämnda kierkegaardsprofilen, skall det visa
sig, att likheten är slående, ja,
överväldigande, nästan kuslig. Icke endast ansiktets
struktur (vinkelprofilen, det tillbakavikande
hakpartiet) är densamma, också uttrycket
(blicken, det litet irriga leendet) är på de
bägge bilderna i det närmaste identiskt. En
sådan överensstämmelse kan icke undgå att
bestyrka antagandet, att Kierkegaard
verk
58
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
