Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bertil Malmberg. Kierkegaards själsliga konstitution - Anmälda böcker - Hjalmar Helweg, Sören Kierkegaard
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BERTIL MALMBERG
Fig. 2. SÖREN KIERKEGAARD
på det klara med att det är den första
uppfattningen som är den riktiga. Rektorn,
menar Helweg, måste ha varit en bättre
psykolog och en mer omdömesgill iakttagare
än Kierkegaards kamrater. Är det så alldeles
säkert? I varje fall är det obegripligt, att en
alltigenom utåtriktad yngling inför sina
jämnåriga, hur föga förfarna dessa än må vara
i människokunskap, kan te sig som en
otillgänglig, stel och litet högmodig enstöring,
som ett irriterande original. Saken är den,
att Helweg är lika lättlurad som den gode
rektorn var och som de vuxna mestadels äro,
när det gäller barns komedispel. Räknar man
med Kierkegaards schizoida natur, blir det
utan vidare klart, att för honom intet kunde
vara mer angeläget än att hos sin lärare
framkalla just det intryck som denne mycket
riktigt erhöll. Äldre personer ha gärna en
banal kliché, efter vilken de bedöma unga
människor. När något icke stämmer med
denna kliché, bli de misstrogna, dra sina
slutsatser, vilja ingripa, varna, ställa till
rätta. Men för den schizoide är ingenting så
fasansfullt som en dylik påtvungen
hjälpaktion. Han vill till varje pris bevara sin
oavhängighet, sin ”hemlighet”, som
Kierke-gaard uttrycker det, sitt inkognito. Mottot för
den schizoides hela traktan, nyckelordet till
hans väsen, heter distans. För att bli lämnad
i fred med sitt inre liv och icke riskera någon
psykologisk klåfingrighet tvekar icke
Kierke-gaard att inför sin lärare spela rollen av den
käcke, okonstlade gossen, ja, han till och
med chargerar sin roll och gör det ända
därhän, att han får ett tycke av lättsinne och
bristande stadga. Sannolikt räckte det med
några få signifikativa gester för att bibringa
läraren det önskade intrycket. Att
upprätthålla samma fiktion inför kamraterna hade
däremot varit allt för påkostande och skulle
ha lett till konsekvenser, som Kierkegaard
icke var vuxen. Det var heller icke
nödvändigt att försöka något dylikt. För att
gentemot dem värja sin frihet och sin ensamhet
var det nog att inta en avvisande hållning,
att vara högdragen och kall, att reta dem
med speglosor, att förbrylla dem. Det är
märkligt, att en psykolog av facket kunnat
undgå att genomskåda en så lättfattlig taktik.
Lika menlös är författaren, när det gäller att
utreda det problem som Kierkegaards brutna
förlovning med Regine Olsen, sedermera
Regine Schlegel, utgör. Helweg fattar icke,
hur oförmögen Kierkegaard var — icke på
grund av sjuklighet eller andra mer tillfälliga
anledningar utan i kraft av sitt väsens art och
struktur — att i längden uthärda ett intimt
mänskligt förhållande. Att han kunde skriva
utsökt stiliserade kärleksbrev och tänka ömt
och vackert om den frånvarande Regine, det
bestyrker ingalunda, att han verkligen künde
älska, att han kunde stå ut med kärleken som
realitet, som överväldigande närhet. Helwegs
60
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
