Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälda böcker - Storm Jameson, No Time Like the Present - Claude Farrère, Les quatres dames d’Angora - André Maurois, Chantiers Américains - Geneviève Fauconnier, Claude
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM VI FINGE VÄLJA
av författarinnans pacifistiska argumentering. Storm
Jameson, som inte kan glömma att hon hör till den
krigsförstörda generationen, företar sig där att till
ord av kött och blod översätta religionens och
vetenskapens verklighetsbeslöjande krigsterminologi.
— Boken har inte något större skönlitterärt värde;
dess två partier är löst hopfogade. Den har
huvudsakligen intresse för dem som fängslats av ”11,25
kvar” och som tidsdokument.
Let quatre dames d’Angöra av Claude Farrère.
Flammarion. Paris 1933. 12 frcs.
Ett mellanting mellan roman och resekåseri.
Personerna förefalla ganska konstruerade, men de ge förf,
tillfälle att säga många spirituella och intressanta
saker om det gamla och nya Turkiet och inte minst
om den moderna turkinnan, antingen hon nu är ett
mönster av dygd, intelligens och plikttrohet som
Lalé eller bedårande vacker, men fåfäng och flirtig
och alltför nyfiken på den nya friheten som Chirine.
Den eleganta yttre ramen är byggd på en effektfull
motsättning mellan Angöras funkiskvarter och
snör-räta alléer och det döda Stambuls romantiska
virr-varr av spiror och palats.
Chantiers Américains av André Maurois.
Nouvelle Revue Fran^aise. Paris 1933.
Möjligheterna i ”de obegränsade möjligheternas
land” tyckas ha upphört att vara obegränsade. När
André Maurois efter lång frånvaro ånyo besöker
Amerika, räknar landet 14 millioner arbetslösa och
28—30 millioner som åtnjuta offentligt eller privat
understöd. Det är krisen i detta land av skenbart evig
välmåga och bekämpandet av densamma, som är
föremål för hans förebildliga reportage. Efter en på
noggrannaste kännedom om land och folk grundad
undersökning av den fyraåriga nedgångsperioden lämnar
Maurois en redogörelse för personligheterna i den
Rooseveltska regeringen och för dennas åtgärder.
Dessa Vita husets medarbetare ha utvalts efter nya
principer, i det. att man för första gången i Amerikas
historia anlitat intellektuella och vetenskapsmän i
stället för yrkespolitiker. De åtgärder de hittills
vidtagit äro däremot allt annat än nya i betydelsen
originella. Men, som Maurois mycket riktigt
framhåller, det är inte fråga om annat än att göra ”vad
som i ett visst ögonblick ger organismen den hjälp
den behöver”. Och enligt Maurois’ uppfattning äro
de nya männen beredda att ge just denna hjälp. De
försöka övervinna svårigheterna på ett rent
sportsmässigt, tilltalande sätt, inte utan risk att själva
duka under. Utgången av striden är lika oviss som
de medel som kunna komma till användning. Om
man skall lyckas ge den misskrediterande
kapitalismen ny glans eller om de statssocialistiska idéer,
som det nya Amerika koketterar med äro
inledningen till en rörelse, som kanske går långt förbi
det avsedda målet — dessa frågor kunna de nya
ledarna inte besvara. Maurois inskränker sig också
till blott och bart en redogörelse för den
nuvarande situationen. Men som den journalist i stor
stil han är, drar han i denna redogörelse upp en
bild av våra dagars Amerika, som är utomordentligt
instruktiv och fängslande, ty livet självt talar därur.
Claude av Geneviève Fauconnier. Stock.
Paris 1933. 15 frcs.
Geneviève Fauconnier (syster till Henri, som 1930
fick Goncourtpriset för sin storartade
Malacka-skildring ”Malaisie”) erövrade i höstas Prix Fémina
för ”Claude”, en liten roman med samma
odefinierbara charm som Simonne Ratels ”La maison des
Bories”. Claude är en fyrtioårig dam med stor
barnskara. Hon lever i dessa bondenödens tider ett
strävsamt liv på en gård i mellersta Frankrike, som
med hopbiten energi brukas av hennes man
”gentleman farmer”. Förhållandet till maken är skildrat
med stor finkänslighet och om han än otvivelaktigt
är mer ”farmer” än ”gentleman” anklagar Claude
ingalunda ett oblitt öde utan tar omsorgsfullt vara
på alla glädjeämnen, som lantliv och vänner kunna
erbjuda henne under de få fristunderna. I motsats
till Belle-Jolie står Claude främmande för sina
barn. 1 stället tar hon tillsammans med systern,
Biche och fosterbrodern, Philippe sin tillflykt till
minnena från barndomsåren. Med början i några
förträffliga scener och familjeinteriörer från ett
borgarhem i en fransk småstad på 80—90-talet
hjälpas de tre åt att så småningom bygga upp en bild
av Claude och hennes krets. Nog är skildringen
ganska fragmentarisk och man förvirras måhända
ibland av att handlingen hela tiden försiggår på två
plan, men det bör inte hindra någon att avnjuta
denna utsökta lilla bok, som tjusar genom den
värme och omedelbarhet som främst personifieras
i Claudes charmerande person.
De artiklar om ny norsk och dansk litteratur av respektive Gunnar Larsen
och Marcus Lauesen, som voro avsedda att ingå i detta nummer,
ha fördröjts och kunna först publiceras i ett följande häfte.
80
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
