JOHANNES EDFELT Det plundrades fermt av pirater, som gjorde ett skapligt förvärv. Jag rös i varenda nerv. Och bara för olyckskamrater har jag sympati i reserv: kanhända blir det mitt fördärv. Jag tar notis om en sårad, skygg blick, som min egen skär i människovimlet här. En grannkvinna, höstligt fårad, en livets grå pensionär: — med dem kan jag bli familjär. OROSFÅGEL Skumma individer, blåa gränder, herrskap, som ur usla brunnar ösa, känna till vad jag har haft för händer, då jag drivit mot det bottenlösa. Från en värld, där Slump och Skräck ha makten, har jag sökt bedövande och bitter glömska, där de månbelysta schakten locka med ett dött och isigt glitter. Ja, där svagt och svävande förnimmes minnets eftersmak och kravets börda, har jag sökt mig en fantastisk timmes frist och andrum hos det oerhörda. 4