Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ludvig Nordström: Christian Dellwiks förlovning. Novell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LUDVIG NORDSTRÖM
CHRISTIAN DELLWIKS
FÖRLOVNING
I.
Jag förmodar, käre läsare, åtminstone om
du är av ungefär samma årgång som jag
själv, att du minns salig Sammel Edin i
Öbacka, alltjämt ryktbar i åminnelse. Ty det
hände faktiskt bara för ett par veckor sen,
att jag såg ett par historier om honom,
berättade av någon insändare i, jag tror, det var
Nya Dagligt Allehanda.
Skulle nu så illa vara, att du är för ung
att ha hört talas om honom, bör den bristen
snarast möjligt botas, och det kan inte ske
enklare än genom att lyssna till vad jag nu
och här ska berätta. Inte bara om Sammel
Edin, skräddare, sjökapten, skeppsredare och
handlande i sjö- och stapelstaden Öbacka,
utan även om hans kuriösa måg,
grosshandlaren Christian Dellwik, vilken, som de äldre
bland oss kanske minnas^ gjorde av med
svärfaderns förmögenhet, så att egentligen bara
”niassoléet”, som Edin sade, det vill säga
familjens mausoleum eller gravkapell på
Öbacka kyrkogård, fanns kvar. Där sova de
nu den sista sömnen, hela raden, Sammel
Edin själv, hans änka och enda dotter, båda
med tiden kallade ”Kackerlackorna” (varför
skall jag berätta en annan gång), och så
olycksfågeln Dellwik. Som gjort av med tre
millioner. Säg sen, att han inte är värd en
historia, även i det Post-Kreugerska Sverige.
Det bör kanske påpekas, att Post i detta
sammanhang icke har något med Kungliga
Postverket att göra!
II.
Det var alltså år 1853 på våren, och då var
patron Sammel Edin fyrtioåtta år, eftersom
han var född i en torparstuga uppefter älven
nådens år 1805. Gud vet, hur det kommer sig,
men sjöfarten i Öbackatrakten har aldrig
rekryterat sitt folk från kusten och
fisker-skapet. Utan fiskarna ha blommat med löken
kvar i den magra jorden, och där ha de
förblivit. Nej, Öbacka sjöfolk, det har varit
bönder, det, ända till tio, ja, femton mil
inifrån lands, om det nu berott på, att bönderna,
som den lärde vet, seglade med egna skepp
förr i världen och att det var stapelbäddar
i varje vik längs Öbackaälven.
Alltnog, i en torparstuga var Sammel Edin
född och lite låghalt var han till på köpet,
men vida mer tjurig, så han töjde och töjde,
och hur han töjde på lillbenet, så kom till
sist vänsterfoten lika fort i backen som
högerfoten, och då var hältan slut utan vare sig
doktor, heta grötar, kloka gummor eller
lini-ment, och då flög självkänslan så högt i
skräddargesällen, så han tog, min själ, hyra
6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
