Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Diktning och moral. Uttalanden av Marika Stiernstedt, Alf Ahlberg och Ivar Harrie
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IVAR HARRIE
”diktning och moral” rymmer icke något
problem.
Den nu aktuella agitationen gäller i själva
verket ett problem som icke har något med
moral att skaffa, nämligen i vad mån och på
vad sätt dikten har att ta befattning med
könslivets företeelser.
Bakgrunden har varit det livliga intresse
varmed litteraturen sedan något årtionde
ägnat sig åt att dra de länge tabuerade
sexuella livsyttringarna fram i
medvetenhetens ljus och åskådliggöra deras roll i
tillvarons gestaltning.
Denna litteratur har kunnat framkalla
övermättnad, särskilt hos det yngsta släktled som
icke varit med om föregående epoker. Å andra
sidan ha de, som vant sig in i tabuperiodens
associationer mellan sexualliv och skumrask
med dålig luft, haft svårt att hålla den sexuellt
intresserade dikten i sär från den dem
välbekanta, under alla perioder blomstrande
pornografiska industrien.
Dessa stämningar ha nu tagits i tjänst av
de makter inom samhällslivet, som överhuvud
äro fientligt inställda mot diktningens, liksom
mot forskningens, rörelsefrihet. Den aktuella
agitationen dirigeras av dessa makter.
De allmänt hållna, starkt känslobetonade
teser som agitationen rör sig med, ha ingen
mening, om de icke i sista hand åsyfta att
återinföra tabuering av sexuallivets företeelser
och problemer och, i samband därmed, lägga
in under moralisk fördömelse den dikt som
medkännande behandlar sexuella föreningar
och konflikter annat än inom det monogama
äktenskapets institution.
De former som agitationen har tagit —
exempelvis masspetitioner till
statsöverhuvudet — ha ingen mening, om de icke i sista
hand åsyfta ett övervakande genom
statsmaktens organ av att sexualtabut hålles i helgd.
Som alternativ ställes i fråga en påtryckning
på förläggare och kritiker att förhindra
ut
givandet respektive motarbeta spridningen av
diktverk som bryta mot tabut. Även detta är
censur.
Den framgång som denna agitation synes
komma att få, ter sig för mig som en olycka.
En kritiker måste, synes det mig, anse sig
moraliskt förhindrad att taga hänsyn till dessa
påtryckningar vid sina försök att bedöma om
en bok är diktverk eller icke.
För undvikande av missförstånd bör det
uttryckligen påpekas att ett diktverk icke får
något extra tillskott till sitt värde — och
framför allt, att ett machwerk icke blir ett
diktverk — därigenom att motivet är hämtat
ur sexuallivet och blir detaljrikt behandlat.
På denna punkt ha kritiska försyndelser
begåtts, just under den tid då allt sexualtabu
varit upphävt och det alltså icke varit bevis
på modig utmaning av några farliga makter
att frispråkigt och ingående behandla
könslivets företeelser. Exempel på sådan
begreppsförvirring — varigenom man arbetar den
litteraturfientliga agitationen i händerna —
äro Karin Boyes och Per Meurlings
anmälningar av en nyutkommen, litterärt
misslyckad roman av en genial författarinna.
Machwerk om sexualia bli pornografi.
Kritikern har att från fall till fall tydliggöra
skillnaden mellan sådana förlagsartiklar och
diktverk’ (respektive vederhäftig
upplysningslitteratur). Däremot har han inte att ”skydda
ungdomen”: den kan nämligen, under
uppvaknandets år, överhuvud icke skyddas mot
sexuellt eggande intryck — icke ens om den
fick tillbringa hela pubertetstiden i mörk
arresl, som den vise P. P. Waldenström en
gång påpekade. Inte heller kan vare sig
kritiken eller statsmakten utrota pornografien.
Den är outrotlig: varan har alltid sin
marknad. Bara en sak är viss: under öppen eller
camouflerad censur har geschäftet samma
högkonjunktur som spritsmugglingen i
för-budsländer.
28
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
