Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gunnar Larsen: Norsk litteratur 1933. II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GUNNAR LARSEN
NORSK LITTERATUR 1933
II. De yngre
I marsnumret av denna tidskrift
behandlade Sigurd Hoel en rad nya böcker av
norska författare, huvudsakligen tillhörande
den äldre generationen. Slutsumman av hans
utredning blev, att om också de äldre hade
ett gott år, så var det många som ansågo att
de yngre voro bättre.
Till de yngre höra icke obetingat Sigurd
Christiansen och Ronald Fangen. De befinna
sig nu på det stadium då de äldre fortfarande
räkna dem till de unga medan de unga redan
kalla dem äldre — de hålla just på att erövra
den plats i solen som de äldre gärna vilja
behålla och som de yngre gärna vilja erövra.
Som bekant fick Sigurd Christiansen första
pris i den stora nordiska romanpristävlingen
1931 för sin lilla enkla och spännande bok
”Två levande och en död”. I fråga om stil
och ämnesval betecknade den något alldeles
nytt i författarens produktion, vilken dittills
hade omfattat tunga, psykologiska romaner i
utpräglad småstadsmiljö. Med sin prisroman
vann Christiansen en stor ny publik, och med
sin nya bok ”Agner i stormen” har han
ytterligare befäst sitt anseende och sin popularitet.
Den har samma omedelbart underhållande
egenskaper som ”Två levande och en död”,
samtidigt som den på ett mera tillgängligt
sätt behandlar de religiösa och moraliska
problem som författaren brottats med i de stora,
äldre romaner, som hans nuvarande läsekrets
icke känner till.
Ronald Fangens brett anlagda, allvarliga
romaner äro med rätta väl kända i Sverige,
och hans senaste bok, ”En kvinnes vei”, har
ingående behandlats i Bonniers Litterära
Magasin. Denna bok handlar om en tapper
och duktig frånskild kvinna och hennes
segerrika kamp för tillvaron. Den dryftar
konflikten mellan förvärvsarbete och
kärleksliv och utmynnar i ett erkännande av att vi
i den tillvaro, som nu en gång är vår,
ingenting kunna vinna utan att samtidigt förlora
något annat. Man skulle kunna kalla Ronald
Fangen Norges Hugh Walpole — han känner
sig som representant för positiva värden,
han motsvarar den ordinära, goda borgerliga
smaken. Hans romaner ha skaffat honom hans
position hos publiken mera på grund av den
livsåskådning de förkunna än i kraft av sina
konstnärliga egenskaper.
Nyare i fråga om ämnesval och djärvare
i anslaget är en liten roman, närmast en
novell, av Finn Halvorsen, en författare som
likaledes representerar den litet äldre
ungdom som har en större produktion bakom sig.
Finn Halvorsen har i varje fall gjort en
verkligt modig gärning genom att ge ut ”En
mann uten ansikt”. Den handlar om det vi
allra minst vilja tala om, om den abnorma
37
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
