S. A.-män, allt göres åskådligt med den konkretion, som endast det färska minnet kan förläna. Det skulle måhända ha legat nära till hands för författaren att slå hela bevakningsmanskapet över en kam och utdöma samtliga S. A.-män som råa sällar. Förhållandet att han avstår från dylika generalisationer talar för hans trovärdighet. Han talar om hyggliga och godmodiga S. A.-män, ja, till och med om nobla personer i deras krets. Seger är noga med att hänföra de fall av misshandel och brutalitet han relaterar till namngivna personer, och hans skrift har karaktären av en anklagelseakt mot de medlemmar av bevakningsmanskapet som genom att påbjuda misshandel av fångarna i ett par närmare preciserade fall påstås ha orsakat dessas död. Skriften har som bilaga lagts till författarens anklagelsebrev till tyska justitieministern och andra myndigheter, i vilket han påyrkar de skyldiga S. A.-officerarnas bestraffning enligt gällande rätt. Boken har från tyskt håll blivit föremål för dementier, om vilkas vederhäftighet undertecknad inte är i stånd att uttala sig. </chapter>