Det är alltigenom originella och intressanta synpunkter, som präglar Neander-Nilssons arbete. En viss abstraktion vilar onekligen över skildringen, då författaren konsekvent försummar att ta nationalsocialismens ekonomiska orsaker i betraktande. Men just i det konsekvent ”idealistiska” betraktelsesättet ligger författarens patos. På denna väg når han fram till mycket goda resultat. Han genomarbetar väl inte sina synpunkter till den grad att de tvingar läsaren att kapitulera. Därtill är hans ande alltför impressionibel, hans stil alltför aforistisk. Tack vare sin särdeles grundliga kännedom om tyska förhållanden, sin rappa skildringskonst och sin förmåga att se talande symboler överallt där han drar fram och ur dessa symboler dra fram de stora perspektiven har emellertid författaren kunnat ge oss en konkret bild av det andliga Tyskland av i dag. Vi ställs här inför ”Guds rike” i olika variationer, vi får penetrera den nazistiska filosofien och vi bevittnar dén form av Gleichschaltung som författaren med ett träffande uttryck benämner ”en socialisering av den tyska anden”. Neander-Nilsson reagerar själv mycket starkt mot alla dessa företeelser. Hans egen utgångspunkt är kristen, ja, han synes vara övertygad om att själv sitta inne med den enda rätta uttolkningen av tron. Detta låter osympatiskt, men stör inte hos denne författare, vars mest kännetecknande drag i övrigt är ärlighet och flärdlöshet. Hans ståndpunkt är för övrigt inte sekteristisk. Han talar om den fria viljan och det fria samvetet och han bär tydligen den kantska moralfilosofien levande inom sig. Det är från denna utgångspunkt han reagerar mot kollektivismens och diktaturmyternas nedbrytande av det individuella ansvaret. Detta kan visst låta säga sig. Men man kommer inte ifrån intrycket att ett bedömande av det andliga Tyskland av i dag från denna helt moralistiska utgångspunkt och utan hänsynstagande till det tvång som varats värld pålägger, främst de ekonomiska realiteterna, måste behäftas med en viss ofullständighet. * Den amerikanske journalisten Leland Stowe har i sitt till svenska överflyttade arbete Vill nazismen krig eller fred? gett en levande och särdeles agitatorisk bild av Tysklands militarisering under Hitlerregimen. Han skildrar de väpnade kårernas organisation och övning och anslår dem tillsammans med riksvärnet till en styrka på 1 330 000 man. Han ger bilder av ”försvarsvetenskapens” segertåg genom skolor och universitet, han har avlyssnat nazisterna deras expansiva världshärskarfunderingar och han slutar med konstaterandet, att tyskarna efter all drillen och all nationalistisk emotionalism kommer att stå till tänderna rustade för en politik mot den övriga världen enligt ungefär följande formel: <poem>Und willst du nicht mein Bruder sein, Dann schlag’ ich dir den Schädel ein.</poem> Arbetet är rikt på intressanta upplysningar och träffande iakttagelser från Naziland. Urvalet är självfallet gjort med hänsyn till bokens syfte. Det är av en viss vikt, att man har detta klart för sig vid läsningen. * Ett särskilt intresse anknyter sig till Gerhart Segers Koncentrationslägret. Författaren som tidigare var socialdemokratisk ledamot av tyska riksdagen insattes i juni 1933 i ”skyddshäkte” i koncentrationslägret vid Oranienburg utanför Berlin och stannade där till den 4 december, då han lyckades fly. Hans skildring utgör ett mänskligt dokument av allra största intresse. Koncentrationslägrets vardag med dess straffexercis, stinkande logement, brutala fångvaktare och primitiva