Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sigfrid Siwertz: Havet och hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SIGFRID SIWERTZ
Vi gledo i aftonglansen
mot dragspelslåt över spegelsjö.
På bryggan gick lördagsdansen
i en doft av nyslaget hö.
Det var hennes sommarö
med ett kråkslott till hus och en krocketplan,
där vitklädda flickor kastade ring
med kusiner från stan.
Ja, huj vilket stoj och sving,
vilken hamn för en kär stackars fan
som drömt om världens tommaste vrå,
om ett ändlöst, tigande hav kring oss två!
Men hon sprang i land
med ett kvittrande jubelrop,
hon blev barn igen på sin barndoms strand
och hon tiggde oss med allihop
till lekstugans flickparadis,
där det koktes knäck på en femtumsspis.
Herregud vilka kval jag led!
Mitt bröst var en ulmande grop
av eld och is,
där mitt hjärta stred
så mjukt
så sjukt
med min vrenskande oroshåg,
min förbittrade frihetstörst. . .
Det var havet och hon — men havet var störst.
Jag klängde mig fast vid ett tjärigt tåg
och i myggornas surr fick min röst en klang
av målbrottssträv ironi,
fast jag kände att något inom mig sprang
som en sträng i en valsmelodi:
”Ja, tack för mig, lilla ni,
för det fina sällskap man haft!
4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
