Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sigfrid Siwertz: Havet och hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HAVET OCH HON
Men jag hissar allt på igen,
jag är ingen särdeles vän
av krocketplaner och hallonsaft.”
”Ja, hälsa Flygande Holländarn då!”
Hon neg på narri, försmädlig och öm
och klänningens blomsky försvann som en dröm,
där skuggorna famlade juliblå
kring en svärmisk syrenberså . . .
Jag stack ut för nattbris och frånlandsström
mot skär där den blyblanka dyningen sög —
det var bara det satans havet som dög.
I gryningen tog det mig i sin famn
så kulet och rått.
Men jag minns hur jag mumlade hennes namn
mitt i ett brott:
”Marianne! Gråta ut mot en dunig kind!”
Nej vind, bara vågor och vind . . .
Det första hjärtat, ja! Vad man stred!
Men åren de gå.
Den där båten är längesen kaffeved
och hon är revisorsfru . . .
Så bittert då
och så komiskt nu.
5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
