Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Harry Martinson: Sommarbrev
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HARRY MARTINSON
SOMMARBREV
År efter år samma process; evigt gammal
och evigt lika ny: den nordiska sommarn
kommer till oss, med våren främst på
galjonen. Den kommer lastad från Pomonia och
Santa Flores och den fortsätter in över land
med golfströmsvärme och vårlig snöplog, högt
upp i luften omkretsad av ljusa molnskockar,
trumpetande tranflockar från Centralafrika,
sädesärlor från Etolien, lappsparvar från
sydliga Kina och snabba klungor av svalor från
Cypern och Samos.
Varje år upprepas i mindre, hastigare och
mera förtunnad skala den långsamma
smält-ningsprocessen efter istiden för tolvtusen år
sedan. Sunnanvind, sydvästregn och sol börja
lyfta vinterlakanet vid Smygehuk och rulla
det framför sig norr över, ända upp till
Tana-kusten. Där fortsätter smältningen ut i Norra
Ishavet. Kvar ligger ett fläckigt land,
vitspräckliga senvinterskogar, Kölens vita
ryggrad och fjälltaggarnas excentriska bälten.
Solen lyser. Himlen ryker av vårmoln och
ullig ånga. Vårens allvar börjar tala ur
insjöarna: barn som gått ner sig på för
tunna isar bli en vårens svarta skugga som
följer mången genom alla år. Men tranan tar
mark i kärren väster om Hoting; sänker sig,
studsande på fjädrande styltben, letar med
näbbens långa matteleskop i kärrets gömslen.
Under granarna ligga ännu drivor. De äro
skorpiga, korniga och lika gamla som vintern.
De påminna om högar av grovt, svagt
blånande salt, ty i likhet med vitsippan blånar
skuggsnön en aning då den blir gammal.
I soliga och blåskira dagar liknar den
alltmer förtunnade drivsnön en matta av ljusblå
glaspärlor som försvinner i fjolårstuvorna och
dör. Sedan går allt fort, som om trollstavar
svängdes överallt i skogarna.
Ingen människa är ännu född som kan
räkna hur det egentligen går steg för steg.
Vi gå in i våren och sommaren genom olika
portar och uppleva den på olika sätt. Vårens
tre vaneblommor, hästhovsört, blåsippa och
vitsippa ge mig inte längre något särskilt av
vårens andes höga essens. Men snödroppen
gör det, den är en av de täckaste på denna
jord och tanken på dess hastiga förgänglighet
griper i sinnet på ett särskilt sätt. Den
påminner om barn man lekte med vid ringa ålder
och som dogo unga i någon epidemi. De fingo
inte fortsätta in i livets sippvår och sommar.
Det finns ju också vårar då man är på sidan
om blommorna; då havet och de moln som
äro- allra längst bort i synranden hugga tag
i ens hjärta som i en båt. Vårarna äro olika.
En dag går man en smal skogsstig och
stirrar i marken efter livets primörer och
signaler. Solen kommer fram ur en sky och
vårvätan börjar ryka — den gamla mossan
är som härvigt, ruggigt trassel indränkt med
vinterns surhet. Solen lyser. Soltrollstavarna
äro i gång överallt, osynliga, ohörbara,
svirrande och febrila. Det står som ett pilregn
av det osynliga kring skorna, det viner, utan
att höras, ädla ting kring öronen. Solen lyser
24
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
