- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Sommarnummer juni 1934 Årg. 3 Nr 6 /
25

(1932-1999) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Harry Martinson: Sommarbrev

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

SOMMARBREV

på en gammal stubbe. Då vaknar en
skogs-spindel och för sin gula äggpung i säkerhet
undan smältvatten och granträdsdropp. Med
sina sex ögon letar spindelhonan i
lingonriset, finner en plats mitt i det torraste
solljuset och sätter sig där med det gyllene
knytet på ryggen som en gårdfarihandlare i
Spindelland. Säcken på ryggen innehåller tre
eller fyra tjog småspindlar. Solen genomlyser
säckens hinnor. Det blir ljust och varmt.
Småspindlarna kila runt där inne i det
bal-longliknande drivhuset — i den heta
sidenkammaren om man så vill. Snart kunna de
släppas ut: spinna sin första tråd ut i världen
och försvinna. Det finns också honor med
fullkomligt vita säckar. När man om
sommaren driver i skogen och stirrar ned kan
man lätt ta en sådan säck för ett vitt
lingonkart eller en lingonblomma.

Om solen försvinner in i mörka moln,
såsom den gör nu, sätter sig spindelhonan
att vänta ännu någon dag. Hon sätter sig
i någon ficka eller springa inne i stubben där
cellulosa statt i sönderfall alstrar värme. Hon
sitter orubblig, lika stilla som en spik, medan
livet fortgår tempererat för ungarna i
sidenkammaren. Himlen är åter alldeles molngrå.
Vi fortsätta inåt skogen, hitta ett vårfryle eller
som folkspråket säger ett sotarax eller en
sötare. Man ser ner och hälsar på det, men
det bryr sig inte om en alls. Och vi fortsätta
bort och hälsa på björnmossan, som ingen
egentlig årstid har, men står där och
välkomnar foten med elasticitet och mjukhet
och kryptogamernas eviga tålamod. En tuva
befolkad av allehanda växter buktar sig stor
som ett hölass ur mossen. Den tycks vila på
björnmossans friskgröna, lummiga sjö likt en
kryptogamernas Noaks ark befolkad av
matt-lummer, jämna, lusgräs, vinterhärdigt
små-bräken och allehanda mossor. Uppe på
bergmarken, som sluttande lyfter sig ur kärret,
ligga de väldiga stenblocken, patinerade med

flatlavar och ovantill bulliga av saftig
vero-nesergrön mossa. De stå som trolska
schagg-soffor åt tystnaden.

På en av dem sitter en kärrmes. Han ser
på mig och tycker jag ser menlös ut. Så
fortsätter han med sin dröm om små
senapskorn — underliga senapskorn. Himlen ryker
ännu grå av kilometertjocka moln och ulmar
sig hän över landet som en krälande ångvadd
mellan sol och jord. Det känns narkallt. Del
kan bli både blötsnö och regn. Än tycks inte
vintern vara borta. Vi passera en myrstack.
Dess invånare röra sig valna av och an på
sin barrpuckel. De krypa slött ut och in
genom de få hålen i den halvfuktiga volmen.
De frysa. Med lama rörelser flytta de ett och
annat strå. En fuktig och kall melankoli har
lagt sin hand på myrstackens panna. Denna
melankoli föregår vårens egentliga
genombrott. Stacken har vårbegravning. De få
ute-varande myrhjonen tolka stackens vårfrossa.
Genom övre västra mellantitthålet som om
natten pekar mot största gnistan i
stjärnbilden Bootes släpa de valna hjonen just nu
ut en död. Snart skall barrmöljan rämna
undan och ur stackens lösa skult skall spira
ett örnbräken. Det generar sig inte för
myrstackar utan växer gärna med sina rötter nere
i myrkällaren om ödet och rotstocken vinglar
sig så.

Ni vet hur det spirar detta bräken. Det
kommer upp ur marken knutet som en
hoprullad serpentin. Väl uppe vecklar det ut sitt
tregrenade parasoll. Blir fullväxt i juni. Blir
under torka rostrött i augusti och står ofta,
i stora kolonier, gulnat redan i början av
september, då det med sin höstfärg förvillar
svampletaren och hjälper kantarellen att
gömma sig. Örnbräkenet har adress till alla
barn på sydhalvan av den skandinaviska
halvön. Som sockenunge i norra Blekinge fick
jag dels plocka dess vårbladknutar till
bolster-stoppning; dels om sommaren och hösten

25

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Aug 21 00:07:07 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blm/1934-6/0027.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free