Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Albert Engström: Kraftmänniskor. Novell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KRAFTMÄNNISKOR
gamle kammarjunkarens söner, den äldste
likaledes kammar junkaren, blivande
jideicom-missarius patronusque Alexis von Haak, den
andre löjtnanten Magnus von Haak. Vidare
närmaste grannen före detta kaptenen
Helm-rooth, därnäst förvaltaren på Ströms
järnbruk, före detta löjtnanten Heidenfelt och sist
men icke sämst nyutnämnde komministern i
socknen Efraim Hulthenius, tillkallad och
utnämnd på grund av kyrkoherdens höga
ålder och övriga olämplighet, men mest på
grund av sin egenskap av överliggare och
skolkamrat till löjtnant Magnus. Han hade
nyligen blivit prästvigd och skrivit ett brev
till kamraten-löjtnanten, att hans enda
räddning vore komministraturen och sedermera
kyrkoherdebefattningen i den haakska
socknen, så snart Gud behagat hädankalla den
vördnadsvärde åldringen Theodotes Pathenius
av den urgamla småländska prästsläkten, med
vilken Hulthenius för övrigt vore befryndad.
Löjtnanten kom ganska väl ihåg Hulthenius
från skolan i Linköping och hade dessutom
hört honom omtalas som den stabilaste
punschavnämaren i Östgöta nation och en
trevlig prisse för resten. Ansökan
underställdes gamle kammarjunkaren, som sade sig
icke lägga sig i saken numera, men han
hoppades att den nye komministern icke
skulle vara en smilfink och läsare utan en
man som man kunde ha i rum. Varpå
Hulthenius anställdes. Han inbjöds att infinna sig
lagom till en liten festlighet i anledning av
kammarjunkar Alexis födelsedag, vid vilket
tillfälle han skulle kunna göra bekantskap
med socknens honoratiores, ”men”, tilläde
löjtnanten, ”trots Brors styrka och
uthållighet, om vilken jag låtit mig berättas, vill jag
säga, att de barnsliga kraftproven på
nationen i Uppsala nog i sitt slag voro ståtliga,
men här nere i skogsbygden levde och
handlade en uppsättning män, som gått ur
läroåren med heder och i anseende till förmåga
och uthållighet både vid och efter bordet
fåfängt söka sina likar i Sveriges, Norges,
Götes och Vendes länder. Nu vänta vi oss
mycken glädje av samvaron och önska Bror
hjärtligt välkommen.”
Efter genomläsningen av detta brev log
Hulthenius. Å — de skulle få se! Vad på
honom ankomme skulle de icke bli bedragna.
Men de finge skylla sig själva.
Det hade varit stor middag på Äppelnäs —
minst trettio personer. Men nu klockan fem
på morgonen återstodo endast ovan
uppräknade fem. De övriga hade rest hem eller
inkvarterats i gästrummen, allt bèroende på
deras hälsotillstånd. De kvarvarande voro i
mycket god form. Måhända var deras färg
litet högre än vanligt, men i övrigt skulle icke
den mest uppmärksamme iakttagare kunnat
konstatera annat än soliditet, det välmående
41
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
