Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Albert Engström: Kraftmänniskor. Novell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ALBERT ENGSTRÖM
och den tillfredsställelse som är den naturliga
följden av en utmärkt middag. Men jag måste
Beskriva eftersläckningsrümmets inredning!
Utom bordet, stolarna och gammalt jätteskåp
som innehöll material, fanns där en alkov,
där en stor säng var inställd. Framför
alkoven hängde gardiner från golv till tak.
Framför fönstren funnos gardiner av samma
slag. Alkovsängen var avsedd för sådana
gäster som av någon anledning plötsligt
tröttnade och somnade vid alrotsbordet. Hände
detta greps delinkventen och så — ett och tu
och tre! — kastades han in på sängen, varefter
de övriga återgingo till sin vällovliga näring.
Hulthenius var i sin bästa form, och som
han var en utmärkt historieberättare hade
han oftast ordet. Och i kväll var han särskilt
lycklig. Välbeställd komminister, borta från
Uppsalas knaggliga gator med dess i alla
hörn lurande björnar, i ett sällskap som
passade honom pch tydligen senterade hans
sällskapstalanger, smältande en utomordentlig
och riklig middag och nu förtärande
ypperliga varor av helt annan beskaffenhet än
nationens och studentlyornas fruktansvärda
soppor. Han befann sig i en av paradisets
förgårdar. Han skulle ligga kvar över natten
— just i alkovsängen och behövde bara ta
ett par steg för att befinna sig i Nirvana efter
festens slut. Men kanske borde han av
hövlighet hyckla en börjande trötthet, på det att
hans värdar skulle få tillfälle att avlägsna
sig om de också blott på grund av hövlighet
sutto kvar? Fast det såg icke så ut. Tvärtom
tycktes deras ögon utstråla något som liknade
beundran. Ty Hulthenius var verkligen
outtröttlig. Och i medvetandet av denna styrka
reste han sig upp för att ur bålen fylla sitt
nästan tömda glas. Sleven skrapade dystert
mot jättebålens botten.
Detta ljud uppfattades ögonblickligen av
kammarjunkare Alexis.
— Vaffan nu då — är det redan slut?
Förlåt vår oartighet, broder Hulthenius, men
vi ha haft så trevligt att vi glömt våra
enklaste plikter. Och ändå tyckte jag nyss att
bålen var full. Skulle inte du vilja blanda
oss en ny, men mycket starkare än den förra
— den kändes något blaskig. Din erfarenhet
som gammal magister bibendi i Östgöta
nation berättigar dig till utförande av ett
sådant hedersuppdrag. Här finns allt material
som behövs, hoppas jag. Champagnen står
i förstun. Vill du, bror Magnus, hämta in en
flaska? Men nu skall bror Hulthenius blanda
till den nya bålen alldeles efter egen smak
och fallenhet!
Komministern gick till verket. De sista
veckornas askes och läsning hade
åstadkommit en viss trötthet, men han litade på
sitt sunda bondblod och sin samvetsgranna
träning under många år och gjorde i ordning
en så kallad skarprättarbål, som icke var så
vanlig i Uppsala på grund av dess dyra
ingredienser, men som då och då förekommit
som avslutning på examensfester, om värdens
förmögenhetsvillkor tilläto det. Den bestod
av varm punsch — brasan brann i den öppna
42
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
