Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Albert Engström: Kraftmänniskor. Novell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ALBERT ENGSTRÖM
och hamnade — icke i alkoven, vars gardiner
ej dragits undan, ty vad skulle det tjäna
till? — utan på gårdsplanen under det
fönster, genom vilket de kastat honom. Jag
berättade nyss, att fönstren hade samma slags
gardiner som alkoven och det var lätt att
misstaga sig i rummets ogenomträngliga
atmosfär av blå piprök. Dessutom är det icke
uteslutet, att bålen gjort sitt till, ty den var
en verklig, gammaldags skarprättarbål.
Det ovana ljudet av krossade glasrutor och
avbrutna fönsterbågar väckte de handlande
till besinning och de stodo några ögonblick
betraktande varandra med ett uttryck av stor
förvåning i ögonen.
— Bara han nu inte bröt nacken av sig!
För den händelsen måste vi dricka oss mod
i våra välvda bröst, föreslog kapten
Helm-rooth.
Efter ett par glas var ur skarprättarbålen
tågade kumpanerna ut. I en snödriva under
fönstret låg Hulthenius fortfarande sovande.
Han bars in och undersöktes. Det befanns att
han brutit båda benen. Socknens klockare,
som kunde litet av varje, tillkallades per
ilbud och spjälkade benen, varefter
komministern vaknade och begärde något att
dricka. Han fick det och förstod så
småningom, hur det stod till med honom. En
släde gjordes i ordning och han kördes till
närmaste stad och sjukhus, där han fick god
tid att övertänka situationen.
Nu lämna vi en liten stund Hulthenius i
sjukvårdens händer.
Gamle kammarjunkaren, som länge varit
i verksamhet vid sitt skrivbord, då han fick
se en släde med en bädd på passera sitt
fönster, fattade icke genast hela eländet i dess
vidd, utan trodde att någon av gästerna, som
det varit omöjligt att få liv i och avhämtats
på grund av tvingande affärer för att så
småningom vakna efter hemkomsten, lämnade
herrgården på detta sätt. Det var inte precis
ovanligt. Men när han underrättats om
verkliga förhållandet, beklagade han visserligen
det skedda, men förebrådde icke sönerna —
ty han hade själv varit likadan och de voro
mogna män. Han sade endast:
— Jag trodde verkligen att ni begrepo att
prästerna här i socknen måste vara inte
endast starka, utan också hållbara .. .
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
