Bonniers litterära magasin / Sommarnummer juni 1934 Årg. 3 Nr 6 / 61 (1932-1999) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åke Thulstrup: Stormaktspolitik - Anmälda böcker

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

intet förpliktigande förhållande till England
utgjorde olika aspekter av denna politik. Att
här tala om en Bismarcks egen politik synes
fullt berättigat. Det är nästan genomgående
han, som tar initiativen, och det är han, som
får bära konsekvenserna av de rubbningar,
som hans aktiva politik skapar. Då
Frankrike eggat av Bismarcks bifall ockuperar
Tunis och italienarna i vredesmod häröver
gör närmanden till Tyskland och Österrike
tvingas Bismarck att alliera sig med den
tidigare djupt försmådda Medelhavsmakten.
Frankrikes av Bismarck gynnade
kolonialpolitik utgör på ett sätt en förklaring till
trippelalliansen.

RAGNAR SVANSTRÖM Foto: Riwkin

En fas av den bismarckska allianspolitiken
får hos Svanström en särskilt god och delvis
även helt ny belysning. Det är hans politik
gentemot Frankrike. Redan vid sjuttiotalets
början insåg Bismarck faran av att det slagna
Frankrike sökte sig allierade bland
Tysklands mäktiga grannar. Det räckte emellertid
inte att Frankrike berövades möjligheten att
skaffa sig antityska bundsförvanter. Bismarck
förstod även, att fransmännen måste få ett
utlopp för sina expansiva begär, och han
understödde av denna anledning deras
kolonialpolitik. Redan vid sjuttiotalets slut hade
tecken på ett fransk-tyskt samarbete börjat
visa sig. Den franska ambassadören i Berlin
gjorde vad han kunde för att underlätta det
fransk-tyska samgåendet, och både i Berlin
och Paris kom man till klarhet om den
faktiska intressegemenskap, som på många
punkter rådde mellan Frankrike och
Tyskland. Detaljerna måste här förbigås. Det var
först kring åttiotalets mitt, som den stora
omsvängningen kom. Bismarck hade, som
Svanström uttrycker det, spänt bågen för
högt. Han kunde i längden inte bevara den
franska alliansen, samtidigt som han med
sig förband alla andra stormakter. Fram emot
åttiotalets slut kommer så den franska
chauvinismens pånyttfödelse med boulangismen,
och den europeiska stormaktskonstellationen
börjar inta ett för senare tider mera bekant
tycke.

Man måste uttala sin aktning för den
säkerhet med vilken Svanström har förstått
att bemästra sitt oerhörda material och den
elegans, som präglar hans disposition. I det
hela har denna ställt Tyskland i centrum.
Detta gäller inte bara om den bismarckska
epoken — sjuttio—åttiotalen — utan också
nittiotalet. I varje fall har författaren gett
den tyska politiken under nittiotalet en vida
skarpare belysning än de andra makternas.
Denna ensidighet — om man kan begagna
det uttrycket — har emellertid även sitt
berättigande, såtillvida som de övriga
makterna ännu under nittiotalet i vida högre grad
än Tyskland var fördjupade i fullföljandet
av vittomspännande koloniala planer.

Ragnar Svanström framträder för läsaren
som en historiker, som helt har lyckats
frigöra sig från äldre, förutfattade meningar

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>