Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Åke Thulstrup: Stormaktspolitik
- Anmälda böcker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
inom storpolitiken. De av världskriget
upphetsade lidelserna satte sina märken hos de
publicister eller historiker av facket, som
genomlevde epoken under ställningstagande
till tidsproblemen. I sin privilegierade
ställning som efterkrigsbarn har Svanström
kunnat svinga sig upp till en vid behandlingen
av föreliggande problem ingalunda vanlig
eller lättköpt vidsyn.
 |
| BO ENANDER |
På ännu en punkt har han segerrikt hävdat
objektivitetens askes. Den historiska
litteraturen har på senare år berikats med flotta
snabbteckningar av statsmän från skilda
länder, vilkas författare som regel har fullföljt
snarare konstnärliga än vetenskapliga syften.
Pappa till genren är den lika måleriska som
ovederhäftiga Lytton Strachey. Hans
Gladstonekarakteristik i tre ord förtjänar att
citeras som belägg på genrens risker: ”denne
hale gubbe”. I sin skildring har Svanström
varit utsatt för risken att skatta åt detta
romantiserande konterfejande, men han har
segerrikt motstått frestelsen. Den måleriska
Disraeli, som alltid utgör ett så tacksamt
objekt för de snabbfotade
porträtteringsvirtuoserna, granskas liksom andra statsmän
uteslutande rörande sin ståndpunkt till
problemen. Det gäller här främst Balkankrisen.
Svanström kan här inte innehålla
reflexionen, att den engelska statsman, som härvid
satt inne med den djupare insikten, inte var
den exotiska och romantiska Disraeli utan
den litterärt mindre matnyttiga men desto
vederhäftigare Salisbury.
*
Vad som först och främst frapperar i Bo
Enanders skildring av ”Kampen om
kolonierna” är författarens säkra, fasta
behandling av sitt vittomfattande ämne. Enanders
stil är jämn och disciplinerad utan att därför
förfalla till torka. Man märker ofta, hur
fängslad han själv har varit av sitt ämne.
Hans berättarglädje är märkbar särskilt i
arbetets mera utpräglat dramatiska delar som
mahdistupproret i Sudan — en ypperlig och
medryckande skildring — boerkriget och
upproret på Cuba.
Det ligger nära till hands att på
kolonialexpansionens färgrika och blodiga historia
anlägga antingen en moraliserande eller en
romantiserande synpunkt. Enander väjer
undan för dessa frestelser. Emellertid
undgår han självfallet inte att på en mängd
punkter avge subjektiva värderingar. Härvid
röjer han ett sansat och välbalanserat
omdöme. Han har skarp blick för boernas grova
vanstyre men ser ingalunda Jamesons och
Rhodes’ politik en beau. Han avstår från
frestelsen att avslöja hyckleriet i president
McKinleys ansvarskänsla för civilisationen
på Filippinerna, och han låter Charles
Gordon behålla hjälteglorian utan att därför se
den omdiskuterade generalen i den
chauvinistiska engelska samtidens förklarade ljus.
Stundom kan författaren begagna sig av
en lika stillsam som verkningsfull ironi.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Thu Aug 21 00:07:07 2025
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/blm/1934-6/0064.html
