Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Marika Stiernstedt: Den kristna falangen - Anmälda böcker - Sven Stolpe, Den kristna falangen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN KRISTNA FALANGEN
Sven Stolpe: Den kristna falangen. Franska essayer. Bonniers. 4:75.
Recenserad av MARIKA STI E RNSTEDT
I majnumret av B. L. M. fick jag tillfälle
uttrycka en förmodan om kommande
strömkantring inom litteraturen, sedan vi nu under
några år, efter mönster utifrån, gott och väl
passerat en period av reaktion mot allsköns
pryderi samt därmed följande framåtmarsch
i öppenhetens tecken. Det begärdes att
fördomar i fråga om litterärt ämnesval och om
ämnenas behandling skulle slopas. Riktningen
bottnade naturligtvis i ett hälsosamt begär
efter sannfärdighet och i ett ingalunda osunt
krav på att människans materiella hölje
kroppen skulle få sin existens och sina funktioner
erkända också inom litteraturen. Följden blev
bland annat en verkligen ganska riklig
uppsättning mer eller mindre smakfullt
oförblom-merade skildringar ur sexuallivets stora sfär.
”Hämningar” vräktes åt sidan som barrikader
av en segerrik trupp. En ny frihet, en ny
hälsa, en sorts ny lycka tycktes vara i
antågande. Vissa protagonister ansågo denna
frejdiga inställning liktydig med återgång
till en, som man trodde, mindre komplicerad
och därigenom mer lätthanterlig ursprunglig
livsförsel. Man ville ju gärna ha det lätt!
Profeterna hade anhängare, kort sagt,
rörelsen var där.
Men lagbundenheten var också där,
oundviklig, och så fick rörelsen småningom, såsom
det brukar gå, karaktär av moderiktning.
Moderiktning, schablon, ofta blott tomma
ord. Och därmed kom man också till den
naturliga vändpunkten. Lyckan var inte så
stor som man tänkt sig, frihet kan inte mer
än brukas och så missbrukas, stopp, och har
man nått botten på en fjärding återstår bara
att vända den.
Blickarna började söka åt annat håll.
Förekomsten på bokmarknaden 1933—34
av kanske ett halvt dussin skönlitterära
böcker, där religiöst betonade frågeställningar
eller färgläggning gjort sig gällande, har
något att säga. Dessa böcker ha inte, som
vittra alster betraktade, varit påfallande, än
mindre mästerverk: varken ”Komminister
Albrekt” eller ”Hedningar som icke hava
lagen ...” — för att nu bara ta ett par ur
högen — torde väl komma att leva vidare
länge. Men de stå där som tussilago på
vårkanten och vittna otvetydigt om att ifall
kroppen för tillfället mättats eller håller på
att mättas, så känner dock själen hunger —
denna själ, denna själ, omätbar, ovägbar, och
som vi icke komma förbi, vända oss hur vi
än vilja! Och så, i 1933—34-säsongens elfte
timme kommer ännu en bok, Sven Stolpes
samling av sex essayer, sex kortfattade
biografier under gemensam titel, ”Den kristna
falangen”, och detta är en bok, jag tror det,
som kommer att stå sig. För min del ställer
jag den främst bland denna intellektuellt
oroliga, stilistiskt ojämna, stundom
förargelse
68
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
