Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Walter Ljungquist: Vid en gatlykta. Novell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VID EN GATLYKTA
har absolut hänt mig någon gång förut. Säg,
att det har det!
— Ja, när man drömmer.
Hon tog min arm.
— Kom, så går vi. Låt oss förstå piken
i det här lilla skämtet av försynen. Jag är
inte ett dugg ond på dig för det här.
— För vad?
— För att skämtet skonat dig, men inte
mig.
— Tänk! sade jag.
Vi lämnade vår gatlykta. Vi trädde in
i ljuskretsen av andra lyktor. Jag kanske
börjar bli lite äldre i alla fall, ty jag tänkte
inte alls på, att livet inte längre var
bottenlöst dumt, eller att regnstämningen var
förbytt. Jag börjar vänja mig vid livets
berg-och dalbana. Jag grips inte längre av yrsel,
tänk!
— Låt oss ta alltsammans mycket lugnt!
sade jag.
Hon log.
15
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
