Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustav Hedenvind-Eriksson: Stormor. Novell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GUSTAV HEDENVIND-ERIKSSON
S T O R M O R
1.
När den lytta och hos män förbisedda
soldatdottern, Anna Maria Kloo, fyllt nitton
år, packade hon ned sina få tillhörigheter
jämte sin stora blunddocka, hennes enda
glädje i livet, och for till Volmarsnäs att taga
plats som hushållerska, men umgicks hela
första natten där med bittra tankar på sitt
hårda livsöde och snyftade kuddvaret vått av
tårar.
Till följd av sin klumpfot och sitt skelande
högra öga var hon och förblev utstött. Och
under en stund av djupaste nedstämdhet,
dessutom tubbad av sin far, hade hon tagit denna
erbjudna anställning hos enstöringen och
fulingen Lars Anton Block, sista ättlingen av
den berömda volmarssläkten, vars manliga
medlemmar, aldrig mera än en i varje
äktenskap, småningom gift sig, sedan tagit gården
och fortsatt sina fäders liv.
Men tiden följde icke den gamla
släktens smala gångstig, och Lars Anton kom
slutligen bort. Den flicka han småningom
valde, motsvarade visserligen i någon mån
hans krav på förmögenhet, men sade nej. Han
var för stor och lunsig, därtill även snål,
tyckte hon och gifte sig med en levnadsglad
skomakare, Alfred Sundberg, vars lilla affär
nu inom loppet av ett par år utvecklade sig
stoi artat, men blev på samma gång en
fallgrop för sin ägare, vilken nu tog till att leva
ett högt liv, gjorde slutligen konkurs och blev
utfattig, vände sig då till Herren och gick ut
att så ordet i sina medmänniskors förstockade
hjärtan.
Lars Anton var däremot mycket gudfruktig
intill dess han fick det hopplösa beskedet av
sin utkorade, men blev då med ens
förvandlad. Det var som om den Onde bränt av
de gyllne trådar, i vilka hans själ hängde
över avgrunden, så att den sjönk som en sten
i djupet, varpå han svor att aldrig mera se
åt en kvinna. Och för att ej riskera svära
bort sig, gick han till soldaten Kloo och
anhöll om dennes yngsta dotter, traktens
fulaste flicka, till hushållerska, arrenderade
därpå ut gården och tog huvudbyggnaden till
sitt ide, begynte så, för att få den långa,
enformiga tiden att gå, spela femkort med sig
själv och domdera, som om han haft en
mycket hårdnackad motståndare.
I början tyckte Anna Maria, att detta lät
kusligt och skelade mer än en gång nästan
förskräckt mot den tunga ekdörren i
korridorens bortre ända, men vande sig
småningom vid husbondens högljudda ordande
där inne och lekte sorglöst med sin
blunddocka, stundom till midnatt. Att städa
rummen och laga hans tarvliga kost, uteslutande
sill och potatis, var inget arbete, och hon
måste något göra. Själv kunde hon laga och
äta den mat hon önskade, han tittade aldrig
in till henne i köket. Hon var så fri och
själv
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
