Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - John Landquist: Psykologerna och tiden - Anmälda böcker - C. G. Jung, Det omedvetna - Rolf Lagerborg, Om sanningen i religionen och fromhetslivet - Walter Fevrell, Psykologien och människolivet - José Ortega y Gasset, Massornas uppror
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PSYKOLOGERNA OCH TIDEN
hinder, som alla skulle övervinnas, förefaller
den nya världen trygg och erbjuder praktiskt
taget obegränsade möjligheter. Den
fullständiga rörelsefriheten är för de moderna
massorna ett naturligt och betryggat tillstånd,
som icke ger anledning till några reflexioner.
Massmänniskan finner sig icke bero på någon
annan än sig själv. Hon strävar icke vidare
och utöver sig själv. Skillnaden mellan
adels-människan och massmänniskan är den, att
den förra blickar upp emot en högre objektiv
norm, i vars tjänst hon ställer sig, och att
hon enligt sin natur gestaltar sitt liv till en
tjänst.
Den moderna massmänniskan förstår
ingenting av de stora och fortsatta ansträngningar,
på vilka kulturens, icke minst den tekniska
kulturens, byggnad vilar och som ensamma
garantera dess fullkomnande. Ortega ser ett
hotfullt tecken i att enligt hans uppgift
naturvetenskapens institutioner för första gången
på sekler börjat mista sin dragningskraft på
studenterna. Överhuvud börjar vetenskapen,
som är kulturens grundval, att ringaktas eller
skys på grund av de ansträngningar dess
bedrivande kräver:
”Den människotyp, som nu kommit till
väldet, är en primitiv människa, en
Naturmänniska’, som dyker upp mitt i en
civiliserad värld. Världen är civiliserad, men dess
inbyggare äro det ej; de lägga ej ens märke
till att det är fråga om civilisation utan
behandla den som natur. Den nya människan
vill ha bilar och draga fördel av dem, men
hon tror att de växa av sig själva på
paradisets träd. I djupet av sin själ vet hon
ingenting om civilisationens konstfulla, ja, nästan
otroliga byggnad och utsträcker aldrig sin
entusiasm för de yttre apparaterna till de
teorier, som möjliggjort dem.”
Dessa betraktelser äro givetvis intressanta
och ha sin giltighet. Ortegas tankar om
adels-människan och massmänniskan erinra om
4. — B. L. M. 7.
X
den liberale Geijers reflexioner om
förtjänstadeln till skillnad från en bördsadel, som
förblev med de utomordentliga privilegierna,
sedan de utomordentliga tjänsterna
försvunnit, och om hans varningar till den
borgerliga drönaren, som vill njuta sina nya
förmögenhetens och frihetens privilegier utan
motsvarande förpliktelser. Denna den
njutande passivitetens roll skulle nu ha sjunkit
till den vare sig borgerliga eller proletära
massmänniskan, uppburen av kulturen, och
hennes anspråk igenkännas i de krav på
njutning och rättigheter utan skyldigheter,
som den moderna primitivismen och i vissa
fall även socialistisk eller kommunistisk
agitation ställa.
Likväl kan ej undgås att detta Ortegas
filosoferande i stor utsträckning numera verkar
gårdag. Det har sin inspiration och sin
till-lämpning i nittonhundratjugutalets gyllne år.
Det är karakteristiskt att arbetslöshetens
varken namn eller begrepp förekommer på ett
enda ställe i hans bok. Massmänniskan har
visserligen sedan han skrev sin bok lärt
känna sina gränser trots all modern teknik.
Ortegas spekulationer om teknikens
sammanstörtande i den okunniga
massmänni-skans hand äro kammarspekulation. Man har
näppeligen erfarit teknikens försummande
och förgrovande vare sig i bolsjevismens
Ryssland — på vilket Ortega särskilt
anspelar — eller i fascismens Italien eller i
nationalsocialismens Tyskland. Balbos luftflotta,
Rysslands industrianläggningar, Tysklands
Farbenindustrie och automobiler lära inte
representera något utförsackande i teknisk
kunnighet och möda. Det är en föga
rekommendabel författarmetod doktor Alf Ahlberg
gett exempel på, då han i slutkapitlet till sin
bok i vår om Hitlers Tyskland refererar
Ortegas resonemang om den fara, som
massmänniskan utgör för den tekniska kulturen,
som om det gällde nationalsocialismens Tysk-
49
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
