Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - John Landquist: Psykologerna och tiden - Anmälda böcker - C. G. Jung, Det omedvetna - Rolf Lagerborg, Om sanningen i religionen och fromhetslivet - Walter Fevrell, Psykologien och människolivet - José Ortega y Gasset, Massornas uppror
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JOHN LANDQUIST
Tillämpningen tillgår så, att författaren till
varje underavdelning tillfogar en
moraliserande betraktelse. Dessa kunna ibland läsas
med utbyte, men det händer att de bli
överflödiga. Det är onödigt att sluta en
betraktelse om ”förvärvsinstinkten” med att berätta
att den kommunala förmögenheten i Orsa och
Älvdalen inte synes ha verkat fördelaktigt på
individens initiativförmåga och driftighet på
dessa platser. Det blir för populärt att i
kapitlet ”Känslolivets egenskaper” skildra
humorn med karakteristiken: ”1 ögat kan
stundom skönjas en medlidandets tår” och
med en skämttidningsanekdot, varav det finns
tolv i veckan, till en teckning av Chatham.
Den debatterade frågan om ungdomens
sexualundervisning avhandlas med detta
dunkla och, såvitt man kan begripa,
motsägande utlåtande: ”Somliga uppfostrare äro
ej lämpade att meddela denna undervisning, i
alla händelser om den ej lämnas individuellt,
i varje fall där behovet framträtt. Det viktiga
är att alla äldre, vilket förhållande de än ha
till ungdomen, fullgöra sin plikt mot
densamma och eventuellt meddela den
undervisning, som de unga stundom äro i trängande
behov av på grund av den oro de förnimma
i sitt inre, de frestelser som de möta i livet”
etc. Hur skall det nu vara? I ena meningen
fastställes att somliga uppfostrare ej äro
lämpade för nämnda undervisning, vilket väl
avser att säga att de ej böra fullgöra den.
I den omedelbart följande konstateras
emellertid som ”det viktiga” att alla äldre, vilket
deras förhållande till ungdomen än är, vid
behov fullgöra sådan undervisning.
Författarens exempel äro ofta ej
tillräckligt kontrollerade. Som prov på omedvetna
reminiscenser anför han att Blanches
dramatiska arbeten ”befunnits vara i stor
utsträckning omedvetna efterbildningar av franska
farser”. Ett så intressant exempel på
omedvetenhet ger icke August Blanche. Han gjorde
sina kap vid fullt medvetande och bearbetade
som nykter litterär affärsman franska pjäser
för svensk publik.
Man skulle alltså önskat att författaren,
när han nu gjort sig denna möda med ett
större arbcie i ett viktigt ämne, visat mera
kritisk urskillning. Populariteten behövde ej
ha lidit därav. Populär framställningskonst
har lektor Fevrell, och hans arbete är
upplysande rörande en mångfald materier inom
psykologiens vida domän. En bestämd
förtjänst vill man också anteckna. Författaren
är fri från den trånga eller högfärdiga syn
på människolivets svårigheter och frågor, som
stundom vidlåda specialisten. Han betraktar
livet som en religiöst och moraliskt kännande
människa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
