Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Hjalmar Gullberg: Parnassus triumphans
- Anmälda böcker
- Erik Blomberg, Svenska dikter
- Anders Österling, Nya valda dikter
- Gunnar Mascoll Silfverstolpe, Valda dikter
- Otto Sylwan, Den svenska versen från 1600-talets början
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PARN ASSUS TRIUMPHANS
ten mellan Gud och människorna i ondskans
tider. I ”Jordens heder” handlar ”Sången i
Petri” och ”Beethoven och påskliljorna” om
sångens hugsvalande makt och samtidigt om
sångarens ensamhet. Och i ”Tonen från
havet” bär vågbruset fram melodier från
minnets och drömmarnas förborgade flöden med
en klangstyrka och ett välljud som knappast
någonsin förut. Österlings ”Nya valda dikter”
visar oss en stor sångare på hans
middagshöjd.
Vårt innersta hjärta
i toner förklaras.
*
Det är ett lyckoklöverblad som spirat på
den svenska parnassen med Gunnar Mascoll
Silfverstolpes fyra versböcker ”Arvet”,
”Dagsljus”, ”Vardag” och ”Efteråt”. Om de ”Valda
dikter” han ur dem sammanfört kan man
med hans egna ord i poemet ”Sommardag”
säga:
Allt är så svenskt, att jag känner det hugga
underligt hårt i mitt bröst.
Silfverstolpes musa är liksom Österlings, vars
lärjunge han varit, Mnemosyne, minnets
gudinna. Han är pietetens skald. Hans
poetiska arvegods är barndoms- och
ungdomsminnenas värld. Där rör sig på ett tidlöst
plan föräldrar och syskon och kamrater i
skolan och livet. Gården och hemmet
förhärligas i hans mest bekanta dikter,
”Föräldrarna”, ”Bålet”, ”En augustikväll”, ”Slut på
sommarlovet”, ”Gårdens själ”, ”De dödas
leende”, ”Syskonkretsen”. Till rummen där
hans döda bott, är han bunden med den halvt
demoniska trollmakt, som Heidenstam första
gången tolkade i sitt poem ”Hemmet”:
Låt andra röster skratta,
låt nya flöden skumma
i brons förvuxna dike
och bär mig till de stumma.
GUNNAR MASCOLL SILFVERSTOLPE
Jag sitter dock där inne
vid fönstret, själv ett minne.
Där är mitt kungarike.
Andra sidan av denna hemkänsla i minnets
rike blir den känsla av främlingskap i nuet
och det avståndstagande från dess liv,
Silfverstolpes första diktsamling tydligast talade om:
En främling, en gäst är jag vorden:
Jag skådar betagen som ni
den slösande prakten på jorden
och ser den blott skymta förbi.
Musan kräver offer av sina tillbedjare.
Förmågan att begära är den ena av de makter
som styra livet, står det hos Stagnelius;
tvånget att försaka är den andra: den som
förmår till frihet adla detta tvång, skall ingå
genom ärans portar. Det är på denna av
skalden skildrade väg, som Gunnar Mascoll
Silfverstolpe gått till sin berömmelse.
*
5. — B. L. M. 7.
65
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Thu Aug 21 12:00:30 2025
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/blm/1934-7/0067.html
