Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karl Ragnar Gierow: 1914 in memoriam - III. Epilogen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1914 IN MEMORIAM
Ryttarens gula kinder,
kotorna kring bridongen
skallra vid banans hinder,
stängsel och vall och grav,
hän emot solnedgången.
Bortom dess glitter
sitter
ryttaren av.
Stela som inför gorgon
skåda de överblivna
stumt vad de sluppit från,
säkra att nästa morgon
vakna vid huggsömsdrivna,
nalkande hovars dån,
säkra att av en mäster
jagas, hinnas, behandlas,
tills deras stackars rester
ruttna i solens glöd.
Och det som så förvandlas,
det som de lämna,
nämna
mänskorna död.
Döden som du ser rasa,
skoningslös, ond och mordisk,
skapades ur din tro,
medan du, grå av fasa,
drevs mot en överjordisk,
oemotståndlig ro.
Galla, urin och lymfa
pysa och blodet sprudlar
mörkt ur de lik, som skymfa
döden med vedernamn.
Orörd av allt som sudlar
sveper min svala
dvala
dig i sin famn.
2. — B. L. M. 8.
X
17
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
