Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sven Löfgren: Vackra liv. Novell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VACKRA LIV
ängslas så för att skilja undan det som är
oväsentligt!”
Han var trött och yr och maktlös liksom
ett barn.
Strandvakten kom och böjde sig över
honom:
— Hur känns det nu?
— Snart är jag all right igen. Var det ni
som drog opp mej?
— Nej, det var en pojke. Fan, att ni inte
begrep, att ni måste hålla er längre in! Jonas
såg att han kryat på sig.
— Jag är verkligen ledsen. Var är pojken?
Jag önskar jag kunde göra något för honom.
— Det behövs nog inte. Men gör inte om
det här!
— Ä nej.
Jonas hade annat att bestyra.
Erik reste sig. Hans ben voro osäkra, han
fick hålla ett öga på horisonten medan han
klädde sig.
Strandvakten borde ju ha något för sitt
besvär.
Ingen såg på honom när han gick sin väg
med friskt ansikte och fullt påklädd.
”De har glömt mig”, tänkte han. ”Som jag
snart skall glömma dem och allt annat som
är oviktigt och förflutet.”
Han satte ner fotterna hårt i sanden för att
gå stadigt. Havet brusade svagare, luften
började bli kylig. Solen kröp in bakom ett
gyllenbrämat moln, mänskorna på stranden
började bryta upp. Från en strandkorg såg en
ung kvinna på honom med ett undrande löje.
Föräldrar ropade på sina barn,
matsäckskorgar slamrade. Skymningen kom. Han slog
in på vägen mellan många andra, som alla
hade sina bekymmer.
23
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
