Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Artur Lundkvist: Land under terror - Anmälda böcker - Louis Adamic, The Native’s Return - Aldous Huxley, Beyond the Mexique Bay
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ARTUR LUNDKVIST
vindruvor och oliver, fiskarna som lagar nät
vid stranden och far ut på havet i sina båtar,
arbetarna som sågar marmor i urgamla
marmorbrott. ”Their world is one of true values”,
utbrister han, ”a friendly world of huge,
rough hands and decent, healthy hearts.”
Aldous Huxleys nya resebok, ”Beyond the
Mexique Bay”, är en blandning av
reseanteckningar och essayer i en personligt hållen stil,
som kommer dem att sluta sig väl samman.
Han har besökt öarna Barbados, Trinidad,
Caracas, rest genom Guatemala och Mexiko,
stannat i städer och bergsbyar, åkt tåg och
buss, ridit på åsna, flugit över gränsen till
den gamla Mayastaden Copan i Honduras.
Han har iakttagit mycket och han reflekterar
över det på sitt eget sätt: med intellektuell
skärpa, med intellektuell skepsis och stundom
med rationalistisk iver. Hans formuleringar
är ständigt utsökta i sin pregnans och
livfullhet. Han har utpräglat konsthistoriskt och
arkeologiskt intresse, han beskriver kyrkor
och Mayatempel, diskuterar den
mellanamerikanska arkitekturen, som påverkats av faran
för jordskalv, och framlägger fyndiga teorier
om Mayafolkets konst, världsuppfattning,
tidsbegrepp.
Han möter tropikernas melankoli och
be-klämning på Barbados; han återger en scen
som fäst sig särskilt i hans minne. I ett rum,
upplyst av en disig oljelampa, sitter en
gammal negress med hatten på och rensar
flygfiskar. En vacker, blekbrun flicka sitter
bredvid och syr. Dörren bakom dem är öppen ut
mot havet. Scenen har något sällsamt avlägset
och främmande över sig. ”Intet jag någonsin
föreställt mig kunde vara så fjärran som detta
lilla rum i Speightstown. Flickan, så vacker,
med ansiktet skimrande i lampskenet som om
det vore upplyst inifrån, och den gamla
negressen i sin medfarna hatt, arbetande med
svarta händer bland de silverne fiskarna: de
tycktes mig tillhöra ett annat universum.”
Trinidads asfaltpölar ligger övergivna,
världen har fått nog av asfalt. Ingen vill äta
Trinidads saftiga, friska apelsiner, därför att
de är klargröna till färgen; Huxley
filosoferar ironiskt om vanetänkandet, som alltid
förblandar sak och sken. ”Det är självfallet alla
apelsiners plikt att se ut som apelsiner, och
om de inte gör det, utan är gröna som
Trinidads, ska vi vägra att ens smaka på dessa
abnorma och immoraliska karikatyrer av
apelsiner.”
Guatemalas kaffe är utkonkurrerat och
kaffefarmerna är meningslösa. De förbrända
bergstrakterna ser egendomligt vintriga ut i
det starka solskenet; tomheten och tystnaden
är så fullständig, att människorna liksom
upphört att existera, mänskligt liv synes
alltför hopplöst irrelevant att vara möjligt.
I bergskrevorna finner resenären de stora,
vita blommorna Galante de noche, som hänger
huvudena tungt nedåt, sorgsna, hopplösa:
uttrycksfullt mexikanska blommor.
Med Mellanamerikas nuvarande förhållande
för ögonen och dess historia i minnet börjar
Huxley fundera över terrorns och de
destruktiva instinkternas och massrörelsernas natur.
Krig, menar Huxley, bottnar inte främst i
ekonomiska orsaker utan i lidelser. ”Om
kapitalisterna endast var intresserade av att
effektivt exploatera sina offer (vilket man vid gud
önskar de hade tillräckligt vett till!) skulle
de inte förbruka sina resurser på att bekämpa
varandra; de skulle samarbeta för att utbilda
den effektivast möjliga metoden för
utvinnandet av profit från hela planeten. Att de inte
gör det — eller gör det blott tillfälligt och
osystematiskt — beror på det faktum att
exploatörerna i lika hög grad som de
exploaterade är slavar under de lidelser som
nationalismen uppväcker. De äger och utnyttjar
56
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
