Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Artur Lundkvist: Land under terror - Anmälda böcker - Louis Adamic, The Native’s Return - Aldous Huxley, Beyond the Mexique Bay
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LAND UNDER TERROR
propagandainstrumenten men är själva de
första att tro på och handla efter det strunt
de utsprider.” Hatet är en långt farligare
lidelse än lusten, emedan det är av andlig
natur och oftast har idealistiska motiveringar.
Hatet kan bara utlösas genom destruktion,
död, förintelse. Krig baserar sig på
gemensamt hat, kollektivfåfänga, kollektiv
självkärlek, som söker sig orgiastiskt utlopp. ”Den
vanligaste, man kunde säga naturliga, rytmen
i mänskligt liv är vana, avbruten av orgier.
Vanan ger stöd åt människans svaghet, gör
mödan att tänka överflödig och befriar henne
från ansvarets olidliga börda. Orgier, vare sig
sexuella, religiösa, idrottsliga eller politiska,
skänker den periodiska extas, som vi alla
fordrar och som flertalet av oss är för
okänsliga att kunna förnimma utom vid den mest
våldsamma stimulering.” Och Huxley
formulerar en viktig fråga: ”Hur mycket
emotionell excitation, hur många orgier behöver
folk för att vara tillfredsställda och sunda?”
Han anser att världens framtid beror av
denna frågas lösning; han är rationalist och
tror att den kan lösas vetenskapligt, med
psykologi och systematik.
Mellanamerikas historia är en enda rad av
oförnuftiga, rent orgiastiska krig och
revolutioner. Huxleys iakttagelser tyder på att det
blir likadant i fortsättningen. Behovet för
orgiastisk utlösning förefaller att stegras i det
hårda klimatet, i detta land av sten och
tomhet; hatet är den enda passion som blomstrar
där; grymheten och destruktionen blir de
enda uttrycken för känsloutlevelse.
Naturligtvis praktiseras dessa orgier även i stor
utsträckning privat, ras mot ras,
myndighetspersoner mot enskilda, herre mot tjänare,
man mot kvinna. Huxley kommer ständigt att
tänka på den tyska nazismen, Europas stora
orgiastiska problem.
I Mexico City förnimmer Huxley själv
detta hat, vilket liksom ligger i atmosfären.
Mexico City är en öken av stadsliv och
industrialism i ett land av bönder och
hantverkare: smuts, förfall, armod överallt. ”Som
argument mot vårt nuvarande ekonomiska
system är Mexico City obesvarbart.”
Och Huxley anknyter till en av Lawrences
tankegångar: de gamla kulturernas folk, säger
han, hade en annan inställning än nutidens:
världen var deras hustru. De nutida är
voyeurs: en blick genom glasögonen bara. De
avskyr beröring, fysisk kontakt, känner
avsmak för människor som levande kroppsliga
varelser och vill ingen annan beröring än
det brutala våldets, den aggressiva sadismens.
Strömmen av sympati mellan fysiska varelser
är hämmad eller helt bruten mellan nutida
människor. Men det finns ingen återgång till
mera omedvetna, ursprungliga förhållanden,
säger Huxley på slutsidorna. Vi måste betala
civilisationens pris, vi måste ständigt fortsätta
att betala det, vetenskapen måste mötas med
mera vetenskap, tekniken med ännu mera
teknik. Han tror på detta: att förnuftet ska
kunna bringa reda i den förvirrade härvan
av perverterade, förskjutna, kluvna,
sammanblandade känslor. Lawrence trodde i stället
på räddning genom en ny, stor, enande känsla,
en ny religion.
”Beyond the Mexique Bay” är så mycket
mer än en resebok: det är en filosofisk bok,
en problembok, en personlig deklaration; den
ger både ett temperament och ett intellekt.
Temperamentet har man förut sett för litet av
hos Huxley. Han tycks mig knappast förr ha
varit så till sin fördel som här.
57
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
