Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälda böcker - Heinz Caspari, Konsten att tala tyska, anmäld av Nils Bohman - Andreas Thom, Noch spielt ein Kind - Ernst Lothar, Die Mühle der Gerechtigkeit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM VI FINGE VÄLJA
Vad som främst tilldrar sig
lekmannain-tresset i boken är just exposén över de
obesläktade homonymerna i svenskan och tyskan,
dessa lockande fällor för svenskar, som ännu
traggla med tyska formläran. I en lustigt
fabulerad reseskildring har författaren med
ett skickligt urval av en mängd dylika
homonymer illustrerat, vilka fel den oförsiktige
svensken kan begå mot de tyska ordvalörerna,
när han kommer i prattagen. Ett kapitel är
ägnat de urbesläktade homonymerna i de
båda språken, framför allt tyska lånord i
svenskan, som småningom fått en förändrad
betydelse och antingen gjort karriär eller
kommit på dekis, såsom i det senare fallet
det tyska beschenkt, på svenska beskänkt, som
ursprungligen betyder fått gåvor men
övergått att betyda berusad. Med en aldrig
svikande spiritualitet framställer författaren på
ett efter allt att döma grundligt vetenskapligt
sätt även de andra synpunkter, som kunna
komma i fråga, när man vill utreda svenskans
tacksamhetsskuld till tyskan.
Genusförhållan-den och betoningsfrågor ha ägnats en
grundlig analys, och även de svensk-tyska
titelbekymren ha förts på tapeten. Allt som allt
kan sägas om boken, att den förtjänstfullt
fyller en lucka i den populärvetenskapliga
litteraturen.
När man läser boken, inser man, att det är
besvärligt för vem som helst att skilja mellan
likljudande ord i tyskan och svenskan. Och
man kan också anta, att författaren, som är
av tysk härkomst, själv måste ha suttit med
andan i halsen, när han skrivit den, ängslig
för att själv begå något av de många misstag,
han varnar för. Han har också på det hela
taget undgått dem: boken är skriven på en
verkligt god svenska — ända fram till
sluttabellerna, där han dragit lättnadens suck en
smula för tidigt. Åtminstone borde han ännu
en gång ha läst’ igenom de lärda råd, han
givit, innan han i tabellerna IV och V
formulerade ordet genusväxel (ty. Genuswechsel),
ty en genusväxel måste enligt svenskt
språkbruk vara en ännu ouppfunnen apparat för
könsförvandlingar, medan författaren tydligen
avser själva omköningsproceduren, vilken på
svenska heter genusväxling. Nils Bohman
O M V I
FINGE VÄLJA
Noch spielt ein Kind av Andreas Thom. Paul
Zsolnay Verlag. Wien 1934.
Efter sin framgångsrika idyllroman ”Vorlenz und
Brigitte” debuterar nu Andreas Thom med en
verk-lighetsberättelse. En banktjänsteman i Wien med
en ung hustru och minderårig dotter faller offer för
kristiden. De psykiska och fysiska påfrestningarna
under en längre tids arbetslöshet blir för mycket för
de båda vuxnas krafter, det är barnet, som ofta på
ett rent handgripligt sätt håller dem kvar i livet.
Med ett enda barnsligt ord slår det en brygga över
den olycksdigra rymden mellan föräldrarna, genom
omedvetna handlingar räddar det dem från
självmord och förbrytelser. Så just efter ett misslyckat
självmordsförsök kommer en vändpunkt i deras öde,
och de gå ånyo bättre tider till mötes. De dra sig
fram som gårdsmusikanter, och deras mod och
uthållighet få slutligen sin belöning. Mannen får
arbete och familjen finner åter lugn och lycka. Med
att ställa detta lyckligt lösta enstaka fall mot
millioner olycksöden låter Thom sin bok klinga ut
och förtar därigenom all skönmålning från sin
happy end. Han har god iakttagelseförmåga och
skriver bra. Just därför att han inte ryggar tillbaka för
realistiska detaljer, har det lyckats honom att
framställa ett för många människor typiskt och
trovärdigt liv.
Die Miihle der Gerechtigkeit av Ernst Lothar.
Paul Zsolnay Verlag. Wien 1933.
Det festspelsglada Salzburg bildar den brokiga
kulissen till ett tragiskt händelseförlopp.
Justitie-rådet Haushofer dödar sin obotligt sjuka hustru på
hennes egen önskan. Då hans samtidigt utförda
självmordsförsök misslyckas, dras han in i rättvisans
obarmhärtigt arbetande maskineri. Insnärjd i indicier,
erfar domaren först på de anklagades bänk, att
rättvisa och rättskipning äro två skilda saker. Juryn
sanktionerar väl till slut hans handling genom ett knappt
frikännande, men motsättningen mellan verklighetens
och paragrafernas värld består. Motivet är inte nytt.
För Lothar har det också blott varit uppslaget till
en miljöskildring av ovanlig intensitet. ”Det gäller
icke att vara bländande, utan sann”, säger Lothar
med Flaubert. ”Die Miihle der Gerechtigkeit”
motsvarar denna fordran.
80
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
