Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälda böcker - Bonniers illustrerade världshistoria IV, anmäld av Bo Enander - Heinz Caspari, Konsten att tala tyska, anmäld av Nils Bohman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
bondeupproret, som ställes in i riktiga
proportioner. Porträtten av de agerande
personerna äro i allmänhet mycket knapphändiga,
men icke desto mindre övertygande. Detta
gäller kanske särskilt om de två ständiga
motståndarna Karl V och Frans I. Helt naturligt
upptages Häggmans arbete till en del av
krigshistoriska redogörelser och författaren
har på ett förträffligt sätt lyckats giva läsaren
en inblick i krigföringen under
femtonhundratalets första stormiga årtionden. Skildringen
av Sacco di Roma rymmer väl icke
egentligen några nya synpunkter, men är genom
sin konkreta framställning verkligt värdefull
för den, som närmare vill sätta sig in i
kon-dottiärernas strategi och taktik. Den roligaste
delen av Häggmans arbete synes mig
emellertid vara kapitlet om England under de första
tudorerna. Här är framställningen mer
personlig och livligare. Källcitaten äro fyndigt
och klokt valda och teckningen av Henrik
VHI:s bisarra kyrkopolitik fullt i nivå med
den moderna specialforskningen.
Framställningen av det senare
femtonhundratalets politiska historia har gjorts av
Tom Söderberg, och det kan genast sägas, att
han med heder skilts från sin svåra uppgift
att teckna den katolska motreformationens
och kalvinismens genombrottstid. Skildringen
av Loyola och jesuitorden är klar och
åskådlig och utmärkt av en objektivitet, som, man
inte alltid är van att finna i protestantisk
historieskrivning. Teckningen av Filip II är
i hög grad övertygande och karakteristiken av
hans rike som ett ”prästkonungadöme” är
bestickande.
Religionskrigens Frankrike torde väl
alltjämt få anses som något av det svåraste att
skildra i ett populärhistoriskl arbete, men
också här har Tom Söderberg lyckats få fram
klara linjer. Läsaren är särskilt tacksam för
att alla de i och för sig så pittoreska
detaljerna äro så omsorgsfullt sovrade och att de
ofta förvirrade krigshändelserna något få stå
tillbaka för en redogörelse för det
diplomatiska spelet. Av särskilt värde synes rmg vara
teckningen av det franska samhället på de
fyra Henrikarnas och Katarina av Medicis tid.
Den är både medryckande och instruktiv.
Söderberg håller läsaren ständigt i kontakt
med själva problemdebatten, dock utan att
för mycket fördjupa sig i denna. Skildringen
av Bartolomeinatten kan nämnas som ett
exempel på att trots framställningens
knapphet låta läsaren förnimma den behagliga
känslan att vara insatt i en intrikat
vetenskaplig diskussion.
Nederländernas frihetskrig är föremål för
en utförlig skildring, men läsaren förvirras
inte av onödiga detaljer, utan får som i andra
delar av Söderbergs arbete en klar och skarp
helhetsbild. Framställningen av de brittiska
öarnas dramatiska historia under
femtonhundratalets senare del har måhända beretts
väl knappt utrymme, men detta hindrar inte
att läsaren även här möter omsorgsfullt
utarbetade porträtt både av ”the good Queen
Bess” och Maria Stuart. Mordet på Darnley
och frågan om ”schatullbrevens” äkthet
belysas sålunda av den alltjämt pågående
diskussionen. Det skall till sist sägas, att Tom
Söderbergs framställning har en förtjänst,
som de övriga delarna av ”Bonniers
illustrerade världshistoria” sakna, nämligen en
översikt av källor och litteratur. Bo Enander
Konsten att tala tyska
Heinz Caspari: Konsten att tala tyska.
Wahlström & Widstrand. 4: 50.
Albert Engström har berättat en anekdot,
som i koncentrerad form framställer ämnet
för doktor Heinz Casparis nyutkomna arbete
”Konsten att tala tyska”:
”Grosshandlare Johansson har kommit till
Hamburg under en Tysklandsresa och utfar
i vreda ord mot stadsbuden, som burit hans
gepäck:
— Wo haben Sie mein Koffer geboren?
— Wie?
— Ja, just ni, era jäklar!”
Sens moralen är, att språken inte bara äro
skilda genom olikheter utan även genom
likheter. Och vad doktor Caspari söker bevisa
är, att likheterna kanske äro de farligaste
olikheterna. Hans bok sysselsätter sig med
tyska och svenska homonymer, det vill säga
ord, vilkas endast skenbara likhet föranleder,
att även så kallade bildade svenskar begå fel
i tysk konversation och skrivning, såsom i den
ovan återgivna anekdoten.
79
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
