Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Frans G. Bengtsson: Napoleons marskalkar
- Anmälda böcker
- A. G. Macdonell, Napoleon and his Marshalls
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NAPOLEONS MARSKALKAR
år framåt, emedan det blev ett livsvillkor för
honom att hans kolleger, främst den
farligaste, Masséna, skulle grundligt misslyckas,
till undvikande av osund konkurrens om den
drömda tronen. Den ende franske befälhavare
i Spanien som uteslutande ägnade sig åt det
han verkligen hade att göra där, och den ende
söm vann en spansk titel, var Suchet,
marskalk 1811, hertig av Albufera följande år;
han pacificerade på kort tid Aragonien, där
flera föregångare misslyckats, var
framgångsrik i alla företag och nämndes av Napoleon
på Sankt Helena såsom den sannolikt bäste
bland samtliga då levande franska generaler.
Det ansågs att om Napoleon haft två
generaler Suchet i Spanien, skulle han snart fått
affärerna där bragta till ett lyckligt slut.
*
Som man kunde vänta av författaren till
”England, their England”, har mr Macdonell
om dessa marskalkar skrivit en roande och
lättläst bok, driven av ett oskrymtat intresse
för den napoleonska tiden och dess många
pittoreska gestalter. Han är, som sig bör i ett
sådant sammanhang, djupt intresserad av
målande detaljer och småanekdoter, som han
serverar på ett förträffligt sätt; ibland gör
han det kanske väl bekvämt för sig, så att
framställningen här och där mera får
prägeln av en samling marginalanteckningar än
av en genomförd skildring. I en bibliografisk
not framhäver han sin ytterliga misstro mot
alla så kallade källförteckningar, i den mån
dylika verkligen vilja ge sig sken av att
uteslutande vara listan över sådana verk som
vederbörande författare verkligen läst, och
vägrar för egen del att prunka med någon
dylik; han nöjer sig med att fastslå att
”varenda detalj i denna bok tagits ur ett eller
annat historiskt eller biografiskt verk eller ur
memoarer och uppslagsböcker”. Ibland har
han slarvat en smula med en och annan
små
sak. Av mr Macdonells framställning får man
intrycket att det kejserliga gardet gick
bar-huvat i strid vid Aspern: ”På kvällen gingo
Oudinots grenadjärer över floden, och efter
dem kom det kejserliga gardet;
gardesgrenad-järerna kastade sina schakåer i floden när de
passerade bron, övertygade att dessa drogo
till sig fiendens eld. ’ Gardesinfanteriet hade
i själva verket dittills haft två olika
huvudbonader, hatt och björnskinnsmössa, av vilka
den senare, när den inte användes, bars i ett
särskilt fodral ovanpå ränseln; och kapten
Coignet, som vid Aspern var sergeant vid det
gamla gardet, ger en mera begriplig skildring
av tilldragelsen: ”Klockan elva befallde
kejsaren oss att gå över och alt sätta på oss våra
björnskinnsmössor. Eftersom det brådskade
med att komma över, fick var man i
kolonnen, när vi tre man i bredd passerade bron,
under pågående marsch taga fram mössan åt
kamraten närmast framför. Hattarna kastade
vi i Donau och ha sedan aldrig burit sådana.
Det var slutet på hattar i gardet.” Teorien att
hattarna skulle ansetts ha en speciell förmåga
att draga på sig fientlig eld är skäligen
osannolik, alldenstund björnskinnsmössorna
— det plagg som på långt håll gjorde
gardet, enligt Napoleons uttryck, till ”Medusas
huvud” för fienden — voro långt mera
iögonfallande. Det fanns helt enkelt ingen tid att
packa in hattarna — som kanske också, att
döma av Coignets tonfall av lättnad, på
grund av sitt mindre majestätiska utseende
inte varit särskilt populära — och därför
kastades de i floden.
En annan sak är kanske väl lättsinnig för
att vara fullt på sin plats i ett verk där varje
detalj förklaras vara hämtad ur någon
förnuftig källa. Mr Macdonell säger, på tal om
armén i Boulogne, att ingen armé någonsin
ägt så många lysande kavallerigeneraler som
denna, varpå han utväljer fyra sådana ”såsom
ett slags symboler för hela, den napoleonska
35
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Thu Aug 21 15:00:56 2025
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/blm/1934-9/0037.html
