- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / November 1934 Årg. 3 Nr 9 /
49

(1932-1999) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Artur Lundkvist: Lawrence - Anmälda böcker - Knut Jaensson, D. H. Lawrence - D. H. Lawrence, Flickan som sjönk

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

LAWRENCE

någon föreställning om honom: han är för
omfattande. Jaensson har använt 250 sidor för
sin Lawrencestudie och det är väl använda
sidor. Han är välgörande oprofessionell, precis
som det passar Lawrence. Han saknar allt
fåfängt behov att visa sig skarpsinnig på
Law-rences bekostnad; han söker överallt källorna,
golfströmmarna, värmen; han talar med rätta
om solen hos Lawrence. Hans framställning
äger en lycklig förening av klarhet och
fördjupning. Hans Lawrencebild är utan tvivel
så rättvis och allsidig som det på nuvarande
stadium är möjligt. Framtiden kommer
möjligen att korrigera ett och annat; all right.

*



”Flickan som sjönk” — ”The Lost Girl” —
är ingen av Lawrences personligaste böcker;
den är, för att vara skriven av Lawrence,
ovanligt mycket roman i allmän mening. Den
har i rikt mått just denna realistiska
berättar-glädje som den romanläsande allmänheten
brukar uppskatta. Som realistisk skildring kan
den endast jämföras med mästarnas; det är
dock de ställen där Lawrences egenartade syn
bryter igenom som man framför allt minns:
höjdpunkterna. Miljön är först en liten
gruvstad, Woodhouse, där James Houghton börjar
med en mode- och beklädnadsaffär; men han
har för mycket fantasi, han är en kommersiell
poet och drömmer om den fulländade exposén
av nya stilar och stoffer: han skrämmer bort
den enkla befolkningen, hans skyltfönster går
över deras förstånd och verkar löjliga på dem.
Houghton kämpar tappert och länge i sin
estetiska idealism, men förgäves: det går bara
utför, och slutligen nödgas han börja med ett
vanskligt biografföretag. Han har en dotter
Alvina, och om henne handlar boken mest,
hon är flickan som går förlorad. Hon
uppfostras i instängdhet till en blek, blyg lilja,
men hon är envis och får för sig att hon ska

4. — B. L. M. 9.

bli barnmorska, och så snart hon kommer i
nya förhållanden visar sig hennes natur vara
en helt annan än den bleka liljans: hon är
vital, kraftfull, livshungrig. Hon kommer
tillbaka till Woodehouse och blir åter instängd
i dess dödvatten, hon har svårt att undertrycka
sitt livsbehov, men staden ger inga
möjligheter: dess män är egendomligt overkliga och
hon gör misslyckade försök med ett par
underliga figurer, Albert Witham, som ser ut som
en gapande fisk innanför glasrutan i ett
akvarium, och senare doktor Mitchell med det
flamröda ansiktet och temperamentet, mannen
som bara trivs i sitt eget buller. Det blir
italienaren Cicio hon faller för, en komediant
som uppträder i ett varieténummer på faderns
biograf; han har realitet som man, en
omedveten, bekymmerslös manlighet. Hon försöker
göra sig fri från honom, han stämmer föga
med hennes ideala krav på en man såsom
representant för äktenskap och
samhällsställning. Men instinkten segrar över hennes
”personlighet” med dess fördomar, principer och
stolthet. Hon följer honom till Italien, till en
primitiv livsföring i en bergsby. Ett annat
landskap, en annan folksjäl, allt så
främmande och ödsligt och ogenomträngligt. Hon
tror hon ska dö där, men omärkligt sugs hon
in i denna existens, i dess liksom tidlösa
förlopp. Hon ska föda ett barn. Cicio kallas ut i
kriget. Hon bryr sig bara om att han ska
komma tillbaka. Hon är förlorad i livet,
förlorad för Woodehouses döda ingenting.

En annan Lawrence än de flesta
förmodligen väntar sig, ytterst intresserad av
verklighetens alla möjliga detaljer, målerisk och på
ett strålande humör. Han förnekar sig därför
inte, han är sig själv hela tiden (inte ens han
bestod ju av bara djup). Personerna och de
engelska kolgruvestäderna och den italienska
bergsbygden minns man lika tydligt som om
det vore ens egna upplevelser.

49

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Aug 21 15:00:56 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blm/1934-9/0051.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free