Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälda böcker - Willy Walfridsson, Livet börjar i morgon, anmäld av Holger Ahlenius - Lennart Karlfeldt, Stenhamra by, anmäld av Johannes Edfelt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
och bekymmersfri existens, men han finner
ingen tillfredsställelse och ro, han erfar ett
djupt främlingskap inför det ordnade
samhällslivet, och han begagnar sina pengar till
att förödmjuka och ta hämnd på dem, som,
då han var arbetslös och utstött, föraktade
honom och vände honom ryggen. En annan
har lyckats få anställning i en liten affär men
mister sitt levebröd, då småhandeln alltmer
utkonkurreras av de stora varuhusen med
sin underbetalda personal av hemmadöttrar,
som behöva nålpengar, och folk med
extrainkomster. En tredje har genom giftermål fått
arbete i en smedja, men märkt av de gångna
årens förtvivlan kan han inte deltaga i den
levnadsglada- hustruns nöjes- och sällskapsliv,
och en dag ger han sig ut på gatorna och
vägarna igen. Andra åter ha förslöats och
för-soffats^ ha för alltid förlorat förmågan av
ordnat arbete och nedsjunka bland de
konstanta lösdrivarna.
Det är en ohyggligt förhårdnad och
förbittrad ungdomsgeneration, som här skildras,
och vars sammanbitna, bleka och hatfulla
representanter man skymtar inom alla yrken
och klasser. Ödesgemenskapen har
sammansvetsat dem till ett hemligt brödraskap, ett
femte stånd, utan klasskänsla men
sammanhållet av hatet mot det bestående samhället,
mot ”de gamla”, som de kalla alla dem som
från början glidit in i produktionsordningen,
inneha dubbla anställningar eller vägra att
pensionera sig. Flärdlöst och enkelt, med ett
sakligt allvar, som övertygar utan alla
konstgrepp, fraser eller utgjutelser, har
Walfrids-son åskådliggjort dessa människors livsföring
och föreställningsvärld. Resultatet har blivit
den mest beklämmande, den mest skrämmande
bild av den samhällsfientlighet och det hat
som, naturligt nog, uppsamlats hos denna
väldiga armé, och som, då det en dag bryter lös,
kan leda till de förfärligaste konsekvenser.
Walfridsson har inte framlagt något förslag
till problemets lösning. Det finns ingen väg
tillbaka för dem som förlorat tron på sig
själva, på -mänskligheten och framtiden. Och
dock antydes det, vilken väg de komma
att-gå. De ha sin plats i ett demonstrationståg,
i ett led, likgiltigt under vilka fanor eller
deviser. Samhörighet, solidaritet äro
oumbärliga för denna ungdomsgeneration. ”Man
måste glömma sina egna bekymmer, glömma
det gångna och räcka handen åt alla som
önska gå mot något bättre än det nuvarande.
Han känner att man måste marschera, sida vid
sida, mot nya mål. Marschera — där har han
gåtans lösning. Marschera. Mot något större
och bättre än det nuvarande.” Marschera —
ja, man känner blott alltför väl detta
desperationens lösensord för millioner och åter
millioner i våra dagar, och det blir inte mindre
fasansfullt, därför att man till äventyrs kan
förstå och förklara fenomenet, vartill
författaren onekligen har bidragit på ett mycket
kraftfullt sätt. Marschera — men under vilket
fälttecken? Hammaren och skäran eller
hakkorset? Walfridsson säger det inte, och det
tycks vara honom likgiltigt. Att detta på en
gång obevekliga och labila alternativ skall
tvinga sig fram, blir till sist den mest
fruktansvärda följdföreteelsen till den sociala
verklighet, som här ställts för våra ögon.
Holger Ahlenius
Småländskt
Lennart Karlfeldt: Stenhamra by. En
bok om smålänningar. Bonniers. 3: 50.
Det förefaller, som om svensk
hembygds-skildring skulle vara på väg mot en renässans,
och ingen vill väl inlägga sitt veto mot
utövarna av en litteraturart, som tillfört vår
diktning så mycket av värde. Småland är just
inte den sämst lottade landsändan, då det
gäller litterär kartläggning. I Albert Engström
fick landskapet sin oförliknelige, genuine
uttolkare, värd att ställas i jämbredd med
nittiotalets stora hembygdsskildrare. Det är onödigt
att räkna upp namnen på hans efterföljare:
man ville här endast ånyo fästa
uppmärksamheten vid Ivar Ljungqvists lödi ga och
kraftfulla skildringar från det mörkaste
Småland — detta därför att de, som det förefaller,
orättvist råkat komma i skymundan.
Om Lennart Karlfeldts smålandsbok,
”Stenhamra by”, är ett verk av en debutant, har sig
anmälaren inte bekant. I varje fall ger oss
hans bok anledning att lägga hans namn på
minnet; vad han har att berätta kan måhända
till en början förefalla vara inte alltför
märk
64
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
