Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälda böcker - Sigurd Christiansen, Agnar för vinden, anmäld av Sven Stolpe - Trygve Gulbranssen, Och bortom sjunga skogarna, anmäld av Th. N. - Louis Golding, Döttrarna Silver, anmäld av Th. N.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
Men det är svårt för de svaga att lyda
lagarna.” Det är en litet för allmän
foripule-ring. Mycken hjälp har man heller icke av
författarens ord, att hans bok är en skildring av
människornas ensamhet, om deras längtan
efter rättfärdighet och deras kamp att leva
livet upprätt. Man får helt enkelt nöja sig
med att konstatera att Christiansen på sitt
stillsamt grymma sätt lagt ett snitt
tvärsigenom det borgerliga norska samhället och
låtit oss se, hur fegheten och perversionen
långsamt fräta sönder även människoöden som
ursprungligen haft en större syftning och
anläggning. Det är ett slags specifikt norsk
neuros, som gripit dessa stackars människor,
av vilka ingen är sympatisk men heller ingen
direkt brottslig. Christiansens filosofi är så
vagt gestaltad, att den endast som ett dis av
meningslöshet och determinism lägger sig
över hans skickligt och sakligt genomförda
kriminalroman. Huvudintrycket blir den
sensation av hårda makter och svaga människor,
av mänsklig hjälplöshet och ångest, som den
stora norska litteraturen med sådan intensitet
gestaltat. Det är en bok, som läses med
spänning, och vars innehåll av allvar och sorg
man endast till hälften anar bakom den säkra
berättartekniken. Det är en äkta Christiansen.
Översättningen — av Margareta Suber —
är god, men har några lustiga fel. Det norska
ordet ”rar” betyder sålunda i regel icke ”rar”
utan ”besynnerlig”, ”underlig”.
Sven Stolpe
Storfolk
T r y g v e Gulbranssen: Och bortom
sjunga skogarna. Några historier från
1760-talet fram till 1810. Översättning av Aslög
Davidson och Elsa Thulin. Gebers. 6:—.
Det är inte med några angenäma
förväntningar man går till läsningen av en bok med
en sådan titel, och när man redan på första
sidan blir presenterad för en slagbjörn som
står på spetsen av en klippa och skådar ut
över nejden och känner att den har ont i
magen, har man diagnosen tämligen klar:
svårartad vildmarksromantik, sannolikt
obotlig. Men ett visst pliktmedvetande tvingar
anmälaren att söka tränga längre in i den
avskräckande vildmarken, i någon mån lockad
också av en muskelstyrka i språket, som
visserligen i hög grad verkar hävgång på
båg-lina, men som tycks tyda på en bestämd, och
karlaktig vilja. Och det är inget tvivel om
författarens goda avsikter. Björnen möter
lyckligtvis redan i något av de första kapitlen sin
bane, skogarna förtonar till tämligen bleka
kulisser, som kan göra ungefär vad de vill,
möjligen även sjunga, och det visar sig att
boken handlar om en gammal bondesläkt,
som i rakt nedstigande led härstammar från
någon hednahövding i dessa avsides liggande
trakter. Hedendomen sitter kvar i sinnena,
hårda och oböjliga är dessa storbönder, som
härskar över hela bygden med en småkonungs
envåldsmakt och själva kräver hämnd för de
oförrätter som tillfogas dem av grannbygdens
befolkning och särskilt då uppkomlingarna
på adelsgården Borgland. Fejden slutar
emellertid efter många om och men med det
kristna kärleksbudets seger. Det vore kanske
ingenting att säga om saken i och för sig, men
det hela berättas i en outhärdligt ansträngd
och pretentiös stil, och allting är upphöjt i en
potens, som-gör det fullständigt onjutbart för
en vanlig dödlig. Männen är jättelikt starka,
kvinnorna sagolikt sköna. Boken tycks av
för-lagsreklamen att döma ha mottagits med
öppna armar i hemlandet, men anmälaren
kan inte finna att denna gengångare från
nittiotalsromantikens tid har något annat
berättigande än möjligen som
förströelseläsning, om det nu finns någon som står ut med
det pressade språket. Th. N.
Mera från
Doomington
Louis Golding: Döttrarna Silver.
Översättning av Louis Renner. Tiden. 10: —.
Det är bara ett par år sedan Golding gav ut
”Magnolia Street”, som också kom på svenska
i Gula serien. Det var en diger bok, och hans
nya roman, som föreligger i en briljant
översättning, är minst lika tjock. Redan detta
faktum. pekar på en egenskap hos författaren,
som gör hans verk synnerligen njutbart;
lätt
70
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
