Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälda böcker - Valdemar Langlet, Till häst genom Ungern, anmäld av S. B. - Sigurd Christiansen, Agnar för vinden, anmäld av Sven Stolpe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
skulle man kunna dra många och långa
paralleller, men låt oss inte komma in på det.)
”Sadelperspektivet ger en utmärkt överblick
över landskapet.” Man kommer lagom fort
framåt — ”på morgonen ser man de blåa
bergen, och på kvällen är man där, det kan
väl vara nog!” Man kan ta vilka vägar man
önskar, man hinner se allt vad man vill.
Samtidigt får man all den motion och friska luft
man behöver och har hela tiden nöje av
rid-ningen som sådan.
För många — jag tror trettio — år sedan
gjorde Langlet sin ganska berömda ritt genom
Ryssland. Nu har han färdats härs och tvärs
genom Ungern med Budapest som
utgångspunkt och mål. Färdats i tre etapper. Åt söder
och väster genom Dunåntül, landet hinsides
Donau, Bakonyskogens högland och
omgivningarna av den stora Balatonsjön. Åt norr
genom bergstrakterna på gränsen mot
Slovakien. Och åt söder och öster över Alföld,
det stora låglandet. En färd på sammanlagt
omkring hundra mil, större är inte landet nu.
förkrigstidens Ungern hade över tjugu
millioner invånare och var stort som Sverige.
Det nuvarande ”Trianon-Ungern” har åtta
millioner och är stort som Danmark.
I sällskap med en svenskorienterad ungrare
har han dragit fram genom landet, genom
städer och byar, gästat grevar och bönder,
sovit i slottsgemak och i kyrkruiner. dansat
på värdshusen och smakat vinkällarnas
druv-skatter. Han trivs och får läsaren att trivas.
Sedan gammalt känner han landet, folket och
språket. Hans bok är inte en reseskildring, det
är en bok om Ungern. Allt han vet berättar
han, och det är mycket, det är nästan allt.
Han ger Ungerns natur och folk, skildrar
dess nuvarande politiskt och ekonomiskt svåra
ställning mot bakgrunden av dess fascinerande
historia. Redogör för dess sociala
förhållanden, religioner, konstnärliga strömningar. Den
som vill lära känna landet, får sitt lystmäte
i Langlets verk. Där finns som sagt nästan
allt. Angenämt och utan tyngd berättat.
Stilistiskt är boken av hög kvalitet. Och
typografiskt vacker. S. B.
Agnar för vinden
Sigurd Christiansen: Agnar för
vinden. Översättning från norskan av
Margareta Suber. Bonniers. 5: 75.
Sigurd Christiansen var en känd men icke
särskilt populär norsk genomsnittsförfattare,
när han för något år sedan tilldelades första
priset i den Bonnier-Gyldendalska
romanpristävlingen. Sedan dess har han stått i
första ledet av Nordens diktare —• lika
framgångsrik dramatiker som romanförfattare.
Christiansens nya bok, ”Agnar för vinden”,
är en bok, som knappast kunde vara skriven
av en annan författare. Det är en ovanligt
säkert och målmedvetet berättad kriminalbok
av utpräglat norsk karaktär.
Dess väsentliga innehåll är skildringen av
hur änklingen Sven Helle på ett egendomligt
opersonligt sätt förälskar sig i sin
hushållerska, fru Gårder, som också förlorat sin
make. Det är någonting obestämbart och
irriterande med fru Gårder — hon är en av dessa
typiskt norska romangestalter, som gå
omkring med ett dunkelt förflutet, ett olöst och
olösligt personligt problem. Helle, som är
skildrad som en ordinär, litet nyfiken men
ganska kall vardagsmänniska utan större
portion mod och beslutsamhet, börjar mer eller
mijndre omedvetet att fingra på den ömma
punkten — till sist har han tvingat fru Gårder
att bekänna, att hon efter ett hemskt
äktenskap har stor del i ansvaret för makens död.
Och när Helle därmed fått sin vilja fram, blir
hans reaktion den ordinära borgerliga: han
gripes av förakt och raseri för sitt offer, anser
sig själv fläckad och kränkt och gör ett grymt,
tafatt försök att rädda sitt eget skinn. Följden
blir givetvis den, att fru Gårder icke kan
stanna hos honom utan motståndslöst går sin
död till mötes.
Det finns också ett andra motiv —
skildringen av den sinnessjuke agenten Ellefsens
undergång. Det kan emellertid räcka med en
antydan om det första temat. Christiansen har
själv i några dunkla uttalanden försökt tolka
sin bok som en analys av hur olika ansvarets
lagar drabba de starka och de svaga i
samhället: ”Det är ingen svårighet för de starka
att skriva lagar för sig själva och de svaga.
69
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
