Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälda böcker - Lindblads världshistoria (IX), anmäld av Bo Enander - Kai Donner, Fältmarskalken friherre Mannerheim, anmäld av Bo Enander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
taget är Westmans arbete en utomordentlig
orientering i Östasièns kultur och politik och
den fyller här verkligen en stor uppgift genom
sin sakliga och pålitliga framställning. För
dem som i längden inte kunna känna sig
tillfredsställda med mer eller mindre ytliga
kåserier om Fjärran österns problem erbjuder
professor Westmans bok något både lärorikt
och fängslande. Bo Enander
En bok om
Mannerheim
Kai D o n n e r: Fältmarskalken Friherre
Mannerheim. Natur och Kultur. 9: —.
Den framstående finländske filologen
docenten Kai Donner har givit ett nytt och
större bidrag till den långa raden av smärre
panegyriker över Finlands vite general. Man
hade hoppats, att den nya biografien, som
kommer med en hel del vetenskapliga pretentioner,
skulle ge några nya drag av Mannerheim som
fältherre och politiker, men så har tyvärr
inte blivit fallet. Generalens militära insatser
under inbördeskriget tecknas endast genom
sidlånga citat ur samlingsverket ”Finlands
frihetskrig” och general Linders skrift
”Kavalleriet”. Bilden av fältherren Mannerheim
ut-fylles för övrigt med frikostiga citat ur
dagorder och tal vid högtidliga tillfällen på
hotell Kämp i Helsingfors och Societetshuset
i Viborg. Nog hade väl ändå Mannerheims
strategiska och organisatoriska insatser 1918
varit värda en både utförligare och mer
självständig skildring.
Kai Donner inleder sitt arbete med en
teckning av fältmarskalkens härstamning,
ungdomsår och sagolikt snabba karriär i rysk
tjänst, men man har svårt att här egentligen
finna något nytt utanför uppgifterna i
”Svenska adelns ättartavlor”. Det nya skulle i så
fall vara de detaljerade beskrivningarna av
fältmarskalkens ordensförläningar.
Mannerheims resa genom Asien 1906—08 har med
all rätt blivit utförligt behandlad. Donner
har visserligen inte lyckats övertyga läsaren
om det revolutionerande vetenskapliga värdet
av denna expedition, men detta är det enda
parti i boken där läsaren kommer i litet
kon
takt med människan Mannerheim genom de
utdrag ur hans dagböcker som här meddelas.
Mannerheim visar sig här som en intelligent
och skicklig iakttagare. Den lilla snabbskissen
av mötet med Dalai Lama blir en av bokens
höjdpunkter.
Betydligt suddigare är bilden av
Mannerheim som politiker, där panegyriken förstör
allt sinne för rimliga proportioner. Donner
söker med alla medel övertyga läsaren om att
Mannerheims otroliga statsmannabegåvning.
som höjer sig himmelsvitt över hela hans
omgivning, hindrar honom från att någonsin
göra ett misstag eller ett förhastat omdöme.
Här närmar sig panegyriken apoteosen. Med
hänförd entusiasm skildras sålunda
fältmarskalkens karska bemödanden att 1919 få
Finland att intervenera i Ryssland för att vid
den vitryske general Judenitjs sida erövra
Leningrad. Det minst sagt dumdristiga i dessa
planer undgår naturligtvis Donner, som synes
drömma heta drömmar om ett framtidens
Storfinland.
För de konstitutionella regeringarna har
han endast det djupaste förakt till övers och
alldeles särskilt gäller detta president
Ståhl-berg, sedan länge strykpojken för den
finländska aktivism, som helst skulle se
republikens öden ledas av generalstaben. Inför
Ståhlbergs bestämda motstånd till
Mannerheims fantastiska planer på en kupp mot
Leningrad utbrister Donner: ”Men ingenting
stod att göra. De män, som varit färdiga att
hos oss tjäna det gynnsamma ögonblickets
gud och redo att göra en världshistorisk
insats hade skjutits åt sidan. Nu styrde och
ställde mestadels jurister, för vilka lagens
bokstav och den republikanska
regeringsformen samt dessas upprätthållande i och för
sig syntes utgöra viktigare mål än företag,
som icke till alla delar voro garanterade eller
försäkrade mot eventuella misslyckanden.”
Citatet är karakteristiskt inte endast för Kai
Donners prosastil utan även för hans syn på
gårdagens och nuets politiska problem.
Föraktet för ”juristernas ynkedom”, för följandet
av ”lagens bokstav” är ju nu allmänt a la
mode i Europa och därför blir det på sätt och
vis lättare att förstå Donners romaneska
svärmeri för vissa fantasterier i finländsk
politik under märkesåret 1919. Vi känna
69
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
