Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälda böcker - Ragnar Vold, Tyskland marsjerer — hvorfor? — hvorhen? anmäld av Å. T.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
och interiörer från tredje rikets kulturella liv,
som ställer hans arbete i särklass inom den
internationella litteraturen om nazismen.
Volds utgångspunkt är humanitärt
demokratisk, och det betraktelsesätt han anlägger
på tredje riket måste därför bli starkt kritiskt.
För att i detta sammanhang än klarare fixera
Volds egen ståndpunkt bör det påpekas, att
han i sin humanitarism och sin demokratism
inte sträcker sig så långt, att han kan gilla
den konsekventa fördomsfrihet, som till och
med tillåter sådana politiska riktningar, som
strävar ”å gjöre en ende på andre folks rett
till å ha meninger”. En sådan politik innebär
helt enkelt, menar Vold, att man ger
anti-demokraterna full frihet att göra slut på
friheten. Det var just denna försyndelse de tyska
socialdemokraterna gjorde sig skyldiga till
1918. Enligt vad general Ludendorffs maka
meddelar i sina memoarer skall den frejdade
fältherren ha uttalat sitt bittra förakt för
Ebert, Noske och Scheidemann för deras
försummelse att vid 1918 års revolution göra
rent bord med den gamla regimens män.
Om Ludendorff själv en gång kom till
makten, skulle hans första åtgärd — enligt
samma källa — just ha varit att hänga de tre
nämnda herrarna. Iakttagelsen träffar pricken.
Hos många författare har den gett anledning
till kritik av de förment inkompetenta
politiker, som fördes till makten efter den tyska
härens sammanbrott. Vold förfaller inte till
någon dylik malplacerad kritik. Han måste
vara på det klara med att en terroristisk
politik från den tyska socialdemokratiens sida var
utesluten redan av den anledningen, att
socialdemokraterna — inte var terrorister. Hela
deras åskådning bottnade i
adertonhundra-talets liberala humanism, och när
Weimar-republiken föll, så berodde det på att
humanismen redan hade fallit i Tyskland.
Weimarrepubliken lät alltså terroristerna
hållas. De fick hållas bland annat av den
anledningen, att den terroristiska och
diktatoriska aspekten av deras program — två
sidor av samma sak — inte officiellt
proklamerades. Vold har följt med en del
diktaturers utveckling och har därunder gjort den
iakttagelsen, att den diktatoriska tendensen
sorgfälligt undanhålles, tills den stora
omvälvningen har skett. Ingen människa kan känna
sig särskilt lockad att stödja riktningar, som
öppet inriktar sig på att ersätta medborgarens
fri- och rättigheter med envälde. I det
nationalsocialistiska programmet talas därför inte
ett ord om diktatur. Den eftersträvade
politiska förändringen sammanfattas i ett par
dunkla ord om inrättandet av ”ständerväsen”.
Den tyska diktaturen skulle alltså ha
kommit till stånd på grund av andra skäl
än längtan efter diktaturen. Författaren ger
många och såvitt man kan finna slående
belägg på den nationalsocialistiska
propagandans effektivitet i kampen mot partiets
fiender. Han ger särskilt eftertryck åt kvinnornas
avgörande betydelse för nazismens seger i
Tyskland. Hitler har i ett bekant uttalande
lovat varje tysk kvinna en tysk man. Detta
bragelöfte var ändå bara en av de många
aspekter hos nazismen, som före dess
makttillträde måste ha gjort rörelsen attraktiv för
den kvinnliga väljarkåren.
Tyskland marscherar — men varthän? Som
fiende till tredje riket är Vold benägen att ta
de tyska nazisternas pacifistiska förklaringar
med en viss kritik och i stället med så mycket
större eftertryck framhäva de chauvinistiska
och expansionistiska uttalanden, som under de
sista åren har fällts på samma håll. Efter
studier i läroböcker för det tredje rikets
skolbarn anser sig författaren ha kommit till
klarhet om att en intensiv propaganda drivs i
Tyskland av i dag för en utvidgning av rikets
gränser till ett välde, som skulle omfatta
kontinentens alla hundra millioner ”tyskar”.
I detta begrepp måste då, som författaren
uppvisar, inräknas inte bara österrikarna,
tyskschweizarna och de tyska minoriteterna utan
också flamländarna och holländarna.
Även åt norr hålles uppmärksamheten
riktad. De tolvtusen tysksinnade nordslesvigarna
norr om gränsen är föremål för det mest
intensiva intresse från nationalsocialistiskt håll.
Ett av de intressantaste kapitlen i Volds arbete
avhandlar den nationalsocialistiska
propagandan i det danska Nord-Slesvig.
Nationalsocialisterna har härvid försökt organisera
nazistiska celler på dansk mark för att på det sättet
förbereda en helt smärtfri annexion, ty, som
en framträdande nazistisk ledare en gång har
uttryckt det, ”hakkors kommer aldrig att
kämpa mot hakkors”. Den nazistiska kampen
72
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
