Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälda böcker - B. T. Reynolds, The Saar and the Franco-German Problem; Margaret Lambert, The Saar, anmälda av Bo Enander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
den franska politiken i Saar fram till 1925,
Locarnoavtalets år. Under dessa första år av
Saarområdets ”autonoma” tid gjorde sig det
franska inflytandet på förvaltningen
otillbörligt gällande. Liksom i Rhenlandet sökte
Frankrike även i Saar gynna separatistiska
strömningar. Den så kallade saarländska
rörelsen understöddes helt av Frankrike men
vann mycket få anhängare bland
Saarområdets nästan enhetligt tyska befolkning. Målet
för denna rörelse var att skapa en under
Frankrikes beskydd stående Saarrepublik.
Efter 1925 övergav emellertid Frankrike sin
aggressiva politik i Saar och därmed
upplöstes mycket hastigt den saarländska
rörelsen.
Redan i slutet av tjugutalet var man både
i Frankrike och i Tyskland övertygad om att
resultatet av 1935 års folkomröstning måste
bli återförening med Tyskland. Men så kom
den nationalsocialistiska revolutionen och
förändrade hela situationen. Många av
Saarområdets kommunistiska eller socialdemokratiska
industriarbetare ställde sig bestämt avvisande
mot tanken att underkasta sig Hitlers styrelse
och till dem sällade sig även åtskilliga
katoliker, som med förfäran sågo på Tredje rikets
kyrkopolitik. I dessa kretsar önskar man ingen
förening med Frankrike, men däremot status
quo, det vill säga fortsättandet av Nationernas
förbunds styrelse. Huruvida anhängarna av
status quo åtnjuta något direkt stöd av
Frankrike, därom har Reynolds intet att förmäla.
Den engelske författaren är påfallande
försiktig i sina uttalanden om folkomröstningens
resultat, ehuru han lutar åt den numera för
varje dag allt bättre grundade uppfattningen,
att en överväldigande majoritet kommer att
uttala sig för återförening med Tyskland.
Reynolds är också övertygad om, att detta är
den enda riktiga lösningen. ”Med hänsyn till
det nuvarande labila utrikespolitiska läget”,
säger han, ”är Nationernas förbund inte i
stånd att längre än vad som är absolut
nödvändigt, styra ett land, som rymmer sådana
explosiva möjligheter.”
Miss Margaret Lamberts lilla arbete om
Saar skiljer sig i många avseenden från
Reynolds verk. Grundsynen är visserligen
densamma, att det för Europas fred är önskvärt,
att folkomröstningen den 13 januari utfaller
till Tysklands förmån. Men uppläggningen
av problemet är väsentligen annorlunda. Den
engelska författarinnan har närmast sökt att
åstadkomma en akademisk dissertation om
Saar och hon har lyckats på ett alldeles
förträffligt sätt. Hennes bok saknar Reynolds
journalistiska grepp och hon bygger inte så
mycket på egna intryck av människor och
förhållanden. Men läsaren får i gengäld en
skarpsinnig och övertygande analys av
Ver-saillefredens bestämmelser om Saar och en
utmärkt redogörelse för Nationernas förbunds
förvaltning, som fullt klargör, hur litet
demokratisk och parlamentarisk denna styrelse i
själva verket är. Den av Nationernas förbunds
råd utsedda så kallade regeringskommissionen
utövar faktiskt en upplyst despotism, som, om
man får tro miss Lambert, verkat mycket
välgörande med hänsyn till de stora sociala
motsättningarna.
Det finns visserligen vid
regeringskommis-sionens sida en saarländsk lantdag, men denna
äger endast rent konsultativa befogenheter och
har under de femton år, som gått sedan den
inrättades, spelat en fullständigt underordnad
roll. För att rätt förstå Saarproblemet
framhåller miss Lambert, får man aldrig släppa
ur minnet, att Saarområdet är ett av Europas
viktigaste industricentra, där motsättningarna
mellan industrimagnaterna och arbetarna
alltid varit mycket stora. Vid folkräkningen 1927
var inte mindre än 60 % av Saarområdets
befolkning sysselsatt inom industrien och
endast 8 % inom jordbruket. Under de sista
åren har arbetslösheten hårt drabbat
gruvarbetarna, inte mindre än 29 % voro 1933
utan anställning. Och det är bland dessa
arbetslösa som den nationalsocialistiska
agitationen alldeles särskilt satt in. Den 13 januari
komma deras röster att väga tungt i
vågskålen. Den engelska författarinnan
framhåller emellertid, att det är omöjligt att med
säkerhet avgöra, i vilken utsträckning, som
nationalsocialismen vunnit anhängare bland
industriarbetarna.
Miss Lamberts arbete ger i främsta rummet
information och en mycket saklig och pålitlig
sådan. Hon ger sig inte in på några
spekulationer om utgången av den stora
folkomröstningen, men hon är omisskännligt
pessimistisk i sin uppfattning av värdet av
omröst
74
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
