- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Januari 1935 Årg. 4 Nr 1 /
80

(1932-1999) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälda böcker - Frank Hives och Gascoigne Lumley, Kannibaler, anmäld av S. B. - Anders Eje, Härliga Jamaica, anmäld av S. B. - Georg L. Dahlin, Svart land, anmäld av S. B.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

RECENSIONER

gjorde trollkonster helt enkelt. Och talade i
magen. (Han har ett kapitel, kallat
”Inbillningens makt”, som är en praktfull historia
om växelverkan mellan vit och svart magi.)
Och genom en förening av skicklighet och
tur lyckades han med sina uppdrag, steg i
graderna och for så småningom hem.

HiveS är en typisk engelsk kolonisatör av
den victorianska skolan. Han är inte precis
sentimental när det gäller de svarta, men han
är rättrådig efter bästa förmåga, snartänkt
och praktisk. Och utrustad med en stor
portion god anglosachsisk humor.

Hans (och Lumleys) bok är alldeles
briljant, väl sovrad och skickligt berättad,
upplysande, spännande och rolig, verkligt rolig.
Och dessutom tycks han vara noga med
sanningen, vilket också i förordet omvittnas av
doktor Gustaf Bolinder. Det är inte det
sämsta, när det gäller en bok från Västafrika.

Anders Eje har i ”Härliga Jamaica” helt
enkelt gått in för att ge en allsidig skildring
av den underbara ön, enligt många
globe-trotters vittnesmål det jordiska paradiset.

Eje är ju en gammal van resenär, som sett
det mesta av klotet, har möjlighet till
allehanda jämförelser och inte faller i farstun
i första taget. Men Jamaica har tydligen tagit
honom. Och det förvånar knappast. Det måtte
allt vara en ganska underbar plats.

Med den vane tropikfararens ledighet rör
sig Eje i miljön, med journalistens färdighet
uppsöker och intervjuar han alla de personer,
som kan tänkas ha någonting att berätta.
Resultatet är en lättläst, rolig och uttömmande
skildring. I angenäm form får man ön
serverad, får veta så mycket man kan önska sig
om dess natur och folk, dess korta och vilda
historia, dess näringar — banan-, socker-,
apelsin- och tobaksodling — sociala
förhållanden och framtidsutsikter. Beskrivningen är
saklig utan att trötta med alltför mycket
siffror, och späckad med belysande anekdoter
och pittoreska detaljer. Boken är alltigenom
upplevd och sedd, den har atmosfär, den ger
kunskap och nöje. Den är inte bara en av

Ejes bästa, den är tills vidare boken om
Jamaica.

Bilderna äro utmärkta och belysande. Men
boken vore förtjänt av ett vackrare omslag.

*



Georg L. Dahlin är en svensk filmman, som
berest Östafrika för att ta bilder, bilder av
negrerna och de vilda djuren. Som många
före honom. Han har färdats i bil, mest längs
eländiga och mödosamma vägar, i Uganda
och Tanganyika — besökt och undersökt den
färska guldgrävarstaden Kakamega, levt
paradisliv på Mount Elgons sluttningar, luktat på
barer och dancings i Nairobi. i sällskap med
en ”white hunter” och sex wakamba-boys
gjort en ganska strapatsrik färd genom de
goda jaktmarkerna öster om Victoriasjön,
lyckats komma lejonen in på livet både med
kamera och bössa, blivit biten av
tse-tse-flugor, slagen av tropikhettan, kramad av
malaria. Innehållet i ”Svart land” är alltså
ungefär vad man är van vid, när det gäller
den delen av världen. Man har läst många —
på sätt och vis bättre — böcker om samma
saker, till exempel Martin Johnsons.

Men Dahlin besitter en väsentlig kvalitet,
som fördelaktigt skiljer honom och hans bok
från mängden. Han är resenär i högre grad
än de flesta. Han är född med ett utpräglat
sinne för resandet, inte som sport eller
rekreation, utan som en form av tillvaro, ett sätt atl
leva. Många liknande expeditionsdagböcker
berätta — ofta skickligt — om mycket värre
äventyr och mycket mer storartade resultat,
men lämna ändå läsaren ganska likgiltig.
”Svart land” är ingalunda litterärt betydande.
Men Dahlin uppfattar och noterar — skarpt
— alla dessa vardagshändelser som andra
reseförfattare skratta åt eller svära över och
sedan glömma bort — små upplevelser med
väglaget, krogstämningar och
främlingskänslor, mat- och klädbekymmer — alla dessa
tusen suggestiva detaljer som äro reselivets
vardag, och som få läsaren att verkligen
känna sig uppleva färden. Det är därpå hans
bok lever. S. B.

80

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Aug 21 16:17:35 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blm/1935-1/0082.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free