Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälda böcker - Richard Halliburton, Den flygande mattan, anmäld av S. B. - Bo Beskow, Flykten till Portugal, anmäld av S. B. - Frank Hives och Gascoigne Lumley, Kannibaler, anmäld av S. B.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
betydligt ljusare. Han påstår att
förhållandena väsentligt förbättrats under senare år.
Och det är ju möjligt (kanske litteraturen
har gjort nytta), men man blir inte övertygad.
Hans inställning är för lekfull, hans ställning
för riskfri och hans erfarenhet alltför ytlig
för att hans reportage ska kunna ha något
sakligt värde.
Halliburton är vad man här hemma gärna
förstår med en typisk amerikan av yngre
årgång. Otroligt gåpåig, hoppfull och
självsäker, pigg och vaken, leende och pratsam,
duktig sportsman och förmodligen millionär.
Och hans sinne är till brädden fyllt av all
världens romantiska sagor och urkunder. Som
resenär är han prototypen för den yankee,
som i Gamla världen ser ett enda väldigt och
tjusigt friluftsmuseum. De länder han besöker
intressera honom bara i den mån de
illustrera den litteratur han älskar. Hans
ambition är att uppsöka alla jordens
märkvärdigaste platser och där utföra de allra
märkvärdigaste ting han kan hitta på. Det vill säga
att simma genom Panamakanalen, fotografera
Gibraltarfästningen (därför att det är
förbjudet), bada i Taj Mahals liljedamm, flyga
med persiska prinsessor och dajakhövdingar,
fiska i Genezaret . . .
I den nya boken berättar han om en
flygfärd runt jorden med sin maskin ”Den
flygande mattan” och i sällskap med sin aviatör
Stephens. Härs och tvärs, Timbuktu och Fez,
Paris och Matterhorn, Jerusalem och Bagdad,
Teheran och Kalkutta, Himalaya och
Singapore, Borneo och Filippinerna. Alltid med
samma lekfulla håg och oförbränneliga
framåtanda söker han de ”romantiska”
upplevelserna. Och det måste sägas att man inte
hinner ha tråkigt i hans sällskap, han berättar
raskt och med ett ganska smittande humör.
Om han bara inte hade så himla bråttom, om
han någon gång ville stanna och ta det lugnt
och insupa en atmosfär ordentligt! Man kan
lycka att han är självupptagen och ytlig, men
han är inte utan sin charm. När han till
exempel berättar om hur han köpte en
näktergal i Teheran för att föra den från vinter till
vår och slutligen en vacker afton ge den
friheten vid Hafis’ grav i Schiras, då är man
gärna med.
Målaren Bo Beskow har tillbragt ett år i
Portugal och samlat sina dagboksblad från
vistelsen där i en med teckningar och
fotografier rikt illustrerad volym. Portugal är ju
här hemma i Sverige tämligen okänt, jag
känner inte till någon annan litteratur om
landet än en (utmärkt) bok av Martin
Rog-berg och några (utmärkta) sidor hos Gustaf
Mattson. Så att man griper efter Beskows bok
med en viss förväntan. Och en hel del får man
veta. Det är den norra delen av landet han
bebott, både kusten och inlandet, och under
skilda årstider. Han har prövat stads- och
bylivet och han har deltagit i vinskörden.
Mest har han förstås målat, boken är tydligen
tillkommen vid sidan av. Litet väl löslig i
formen kanske, men så är dagböckers sed. Man
är ändå litet kunskap rikare, när man läst
den, den ger en doft av Sydeuropa och den
ger reslängtan. Den är upplevd med en
entusiasm som smittar.
Frank Hives är en engelsk
kolonialtjänsteman som före och under världskriget
tjänstgjorde som distriktschef i Nigeria, Västafrika,
Englands näst Indien folkrikaste koloni. Hans
uppgift var att tillsammans med sina
ämbetsbröder lägga landet under engelsk kontroll,
steg för steg och under så fredliga former
som möjligt. ”Peaceful penetration” var lösen.
Ett kinkigt och farligt arbete i ett praktiskt
taget okänt land och med en befolkning som
alltjämt är känd för sina blodiga offerriter
och sin smak för människokött. Det är om
några av sina upplevelser under denna tid
han (med hjälp av Gascoigne Lumleyl
berättar i ”Kannibaler”
Vad han först och främst och ständigt hade
att bekämpa för att nå sitt mål var jujun.
negrernas hemliga och mäktiga magi, en kult
som föreskrev människooffer och kannibalism.
Han bekämpade den med våld och list. Med
våld, det vill säga att han gjorde snabba
raider i urskogen, uppsökte och förstörde
kultplatserna, befriade fångarna, tillfångatog
prästerna och förde dem inför domstol. Ett
farligt och nervpåfrestande arbete, utsatt för
allehanda risker. Och med list, det vill säga
att han bräckte prästerna på deras eget
område, visade negrerna att de vitas magi var
mycket förnämligare än de svartas. Han
79
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
