Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anders Österling: Peregrina. Efter Eduard Mörike
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ANDERS ÖSTERLING
PEREGRINA
Efter Eduard Mörike
(1804—1875)
I.
De trogna bruna ögonen mig skänka
en återspegling som av inre guld;
djupt ur ditt väsen synes hemligt blänka
en gyllne skatt, i sorgens hägn och huld.
Barn, att i dessa blickars natt mig sänka
du själv mig bjuder, utan skymt av skuld:
du vill, att käckt vi skola samman låga
och dricka död ur syndakalkens råga.
II.
Glädjesalen är festligt prydd,
upplyst med lågor, i sommarljum natt
står det brokiga trädgårdstältet;
pelarlikt stiga, i par
grönomvirade kopparormar,
tolv, med förenade halsar,
bärande upp det lätta
takets baldakin.
Bruden dröjer dock än och väntar
i sin lilla kammare gömd.
Äntligen närmar sig bröllopståget,
fackelbärande,
högtidsstumt.
3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
