Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anders Österling: Peregrina. Efter Eduard Mörike
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ANDERS ÖSTERLING
Och i mitten
till höger om mig
klädd i svart går den enkla bruden.
Skönt veckad scharlakansduk
är kring det sirliga huvudet virad;
leende går hon ditin; och redan måltiden doftar.
Senare i festens larm
smögo vi båda oss undan,
vandrande bort bland trädgårdens skuggor,
där i buskaget rosorna glödde,
där kring liljorna månstrålen skälvde
och där Weymouthfuran med sitt svarta hår
halvt överhöljde dammens spegel.
Där på silkesmjukt gräs, ack hjärta mot hjärta,
hur förtärde, hur förkvävde mina kyssar den skyggares kyss,
medan springbrunnen, liknöjd för alla
den översvinnliga kärlekens viskningar,
fröjdades evigt åt sitt eget flöde.
Vänliga röster på avstånd,
flöjter och strängar,
lockade fåfängt oss.
Uttröttat låg, för tidigt för min åtrå,
det lätta, kära huvudet i mitt sköte.
Lekfullt mitt öga tryckande mot hennes
kände jag nu de långa ögonhåren
liksom fjärilsvingar gå upp och ner,
tills de i sömnen slötos.
Innan gryningen sken,
innan lampan i brudgemaket släcktes,
väckte jag den sovande,
förde det sällsamma barnet in i mitt hus.
4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
