Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anders Österling: Peregrina. Efter Eduard Mörike
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ANDERS ÖSTERLING
Ack, just i går, i barnens ljusa sal
där vid de sirligt fästa ljusens flämtan
mig själv jag glömde under stoj och skämtan,
din ande kom, o sköna bild av kval,
och satt vid bordet, mitt i allt vårt tal.
Vi hörde, stumma, våra hjärtans klämtan,
och när till slut jag brast i högljudd gråt
ur huset hand i hand vi följdes åt.
V.
Vid påle ställes kärleken att lida,
barfota tigger den från by till by;
dess ädla huvud har ej tak, ej ly,
med tårar fuktas fotterna som svida.
Ack, sådan var hon, flickan från det vida,
skön i sin yra, när med eldad hy
hon vilda kransar band om hårets sky
och mötte vårens stormar vid min sida.
Hur har jag kunnat Peregrina lämna?
Kan lyckan uppstå i förskönat skick?
Kom i min famn igen, låt allt sig jämna!
Men ve mig! Vad betyder denna blick?
Hon kysste mig, men tycktes hat mig ämna.
För alltid vände hon sig bort och gick.
6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
