Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Henning Kehler: Brev från Danmark
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HENNING KEHLER
BREV FRÅN DANMARK
Höstens litterära händelse är Johannes V.
Jensens ”roman”. Terminologien är förlagets.
Ty Johannes V. Jensen skriver fortfarande
icke romaner! (Han skrev en gång ”Danskere”
och ”Ejnar Elkær”, men dessa sina två första
böcker vill han inte längre kännas vid
faderskapet till.) Han har inte nedlåtit sig till att
sätta ”roman” på titelbladet till sin nya bok
”Dr. Renaults Fristelser”1. Men inte desto
mindre har man slagit på trumma för
Johannes V. Jensens roman. Och efter vad det ser
ut har spekulationen lyckats. Boken är visst
tryckt i 13 000 exemplar. Det är visserligen
inte så mycket i jämförelse med det antal
exemplar, som trycktes av respektive Marcus
Lauesens ”Og nu venter vi paa Skib” eller
Nis Petersens ”Sandalmagerens Gade” (cirka
40 000) — men det är storartat, när man
betänker, att Johannes V. Jensens böcker (de
nya) i åtskilliga år ha varit i det närmaste
osäljbara. Danmarks störste diktare i vår tid
— ty det anses ju Johannes V. Jensen vara
(i synnerhet efter Sophus Claussens död),
även om man hämtar de bästa argumenten för
detta påstående i de böcker han gav ut mellan
åren 1898 och 1906 — bor i en iskyrka, och
all den reklam man gör för honom i den
tidning, som har köpt hans namn, har inte
kunnat hålla en aldrig så liten publik samlad
1 Under titeln ”Doktor Renaults frestelser” just
utkommen i svensk översättning av Sven Stolpe.
Bonniers. 5: 25.
kring hans månatliga krönikor. Men knappast
hade nyheten att han denna gång skrivit ”en
roman” nått offentligheten på alla de vägar
och alla de sätt som en rutinerad
reklamteknik känner till, förrän publiken spetsade
öronen och förhandsbeställningar började
strömma in. Alltså hade Danmarks störste
diktare äntligen skrivit en bok för läsarnas
skull igen! Man gladde sig däråt och förlät
honom gärna de många förargliga böcker han
under årens lopp skrivit för sin egen skull —
aldrig rädd för att hårt belasta det konto hans
geni öppnat för honom.
Men när boken kom, blev den en besvikelse,
och inte bara en besvikelse. Den blev en
överraskning. För när allt kom omkring skulle
man inte ha blivit överraskad över en
förarglig bok till. Men ”Dr. Renaults Fristelser”
har kanske kommit några läsare att ge upp ett
ihåligt skratt, andra att fälla en stilla tår, den
har framkallat hånfulla glosor, försmädliga
anmärkningar, livliga bifallsyttringar, cyniska
kommentarer — men den har inte förargat
någon. Därtill är den vad vissa passager
beträffar alltför sjuklig. Man förargar sig
över det som är idiotiskt, men inte över det
som är sjukt.
Bokens tema är den lycka som kunde ha
varit. Den börjar med att doktor Renault
ligger för döden. På sitt yttersta kommer han
ihåg en ungdomsupplevelse, som i minnets
34
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
