Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälda böcker - Nils Bohman, Den onda elden, anmäld av Sven Stolpe - Prins Wilhelm, Av denna jord, anmäld av Bertil Malmberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
grönska uppfattas som djävulskap och demoni
— den ohyggligaste pervertering av sunda och
normala förhållanden som gärna kan tänkas.
Det heter i klanger, som man inte så lätt
glömmer:
Vår trolldom kommer du aldrig ifrån,
vår grönskas böljande, tumlande hån.
Vi ekar treva med svävande grenar
och suga i böljande famntag till slut
din själ, som bedårad och fångad, förenar
sig hjälplöst med grönskans gapskratt och ljut.
Vår onda, lummiga fasa
med handen för munnen skrattar
ett gapskratt, som ingen fattar,
som inte är skälvande trasa ...
Detta är en djupare och ohyggligare
erfarenhet av det ondas allt förvridande, allt
förgiftande makt än alla de fina kval, som vår
lyriks i själva verket rätt belåtna skeptiker
utställa med ett så kokett självbehag.
Samma erfarenhet av undermänskliga,
hemska världar möter i en sång till vattnet, som
inspireras av att hjälten en gång får se sina
drag speglade i en vattenbassäng. Det är det
okuvade, kaotiska undermedvetna som här
fångas med kvalfull poetisk intuition:
Havet vältrar i dunkel dag.
Eviga vågor svalla.
Famlande kring dina formlösa drag,
skuggor vika och falla.
Havet vaggar i tidlös dröm
dina gestalter, de tusen.
De vaja som säven för vind och ström.
De fly för de svävande ljusen.
Och som en dolkstöt hugger det till,
när en solglimt träffar och stannar.
Du viskar förvirrad: ”Vad är det du vill,
du ljus, som jag skyr och förbannar?”
Detta är den sällsamma diktens verkliga
innehåll och kärna. När det efter en ohygglig
mordscen heter:
Och allt försvann i töcken. Fasan smög
sig hukande ur vrårna, där den lurat
i väntan, fram till mannens lik och sög
ur hjärtats kamrar blodet...
Och ångest vältrade i dunkla flöden
från allting ont i livet och i döden ...
så är detta inga tomma ord. Skalden vet vad
han talar om. Den som icke får kontakt med
denna diktens innersta erfarenhet, förstår
ingenting av dess kamp med det ondas
problem, dess desperata försök att ge poetisk
form åt filosofiska frågor som
personlighets-problemet, frågan om jagidentiteten och
fik-ti ons jaget.
Fulländade konstverk, klanderfritt
utmejslade i marmor, ha sin höga charm. Brustna,
smärtsamt gestaltade, ofullbordade konstverk
ha sin. Det är ingen skam att förlyfta sig
på bördor, som i världslitteraturen endast
de store i Dantes klass kunnat mästra. Nils
Bohmans epos är i sin blandning av festlig
komik, briljant spex och kvalfull ångestbikt
ett av dessa ofärdiga, brustna konstverk, som
konstnärerna lämna ofullbordade därför att
lösningen av själva livsproblemet ta alla de
krafter i anspråk, som annars skulle ha ägnats
den definitiva avslipningen. Det är tack vare
sin brustenhet under den granna ytan, sitt
kaos under den formella harmonien, sin
kvalfulla förtvivlan under det yra skämtet, som
Nils Bohmans ”Den onda elden” kan gripa
och fascinera. En gång kommer denne unge
diktare att skapa storverk. Sven Stolpe
Mogen lyrik
Prins Wilhelm: Av denna jord. Dikter.
Norstedts. 4: 50.
Högre har prins Wilhelm aldrig nått som
lyriker än i de dikter han detta år utgivit.
Hans tidiga vers hade sin huvudsakliga verkan
av temperamentets äkthet och den självsyn
varom hans käcka friluftsmåleri,
landskaps-stycken och mariner, vittnade; vad man
saknade var artistisk pregnans och språklig
egendomlighet. När han nu på nytt framträder
som poet, har han icke endast utvidgat sitt
mänskliga register och fördjupat sin
livskänsla; han har också efter hand ernått ett
helt annat välde över de konstnärliga
uttrycksmedlen och blivit poetisk yrkesman på ett
vida medvetnare sätt än förr. Icke så få av
dessa nya dikter ha det färdiga konstverkets
giltighet. Prins Wilhelm har icke velat nöja
sig med den furstlige dilettantens lättvunna
segrar; han har den verklige diktarens
ambition.
Hans nya bok har två väsentliga
motivkretsar: den sörmländska hembygden och
72
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
