Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälda böcker - Paul Michael Ingel, Jordens röst, anmäld av Johannes Edfelt - Tage Stam (Tua Ström), Kommer och låter oss slån, anmäld av John Landquist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
är ingenting annat än det ideal, som
innefattas i lösenordet ”Blut und Boden”.
I romanens inledningskapitel — det bär
titeln ”Fädernas saga” och har en dragning
mot det grandiosa — presenteras
huvudpersonen, timmerhuggaren Gustav Strand, som
gifter sig med Maria, tjänstehjon i Vidångers
prästgård. Gustav Strand, som är något av en
idealfigur, röjer sin vret och bygger sin gård.
Allt detta skildras i ordalag, som föra tanken
direkt till ett klassiskt epos: ”Markens gröda”.
Efter Marias död — i romanen vackert
skildrad — ge sig barnen ut i världen. Där äro
sönerna Per och Erik, och där är Martin, en
natur av vekare virke än de robusta och
utåtvända äldre bröderna. Skildringen, som så
länge den uppehåller sig vid Gustav Strand
och hans strävsamma arbete med jorden kan
sägas vara respektabel och solid berättarkonst,
visserligen inte utan svulst men likväl av en
viss styrka och must vid återgivandet av
primitiva människors reaktioner, sjunker avsevärt
i romanens sista parti. Bokens
avslutningskapitel, som bär den talande titeln ”Ättlingar
i staden”, vill skildra den från torvan
lösryckta andra generationens trista villkor och
gradvisa förfall inom stadens hank och stör.
Om tendensen är i och för sig intet annat att
säga, än att författaren även härutinnan visar
sig som en regelrätt lärjunge till Hamsun,
enkannerligen den Hamsun, som inte kan
frånkännas en viss senil knarrighet i sin
svartmålning av stadslivet och dess
demoraliserande verkningar. Men hos Hamsun paras
denna rancune med en konstnärlig vitalitet,
som Paul Michael Ingel endast sporadiskt
uppvisar. Hans roman är en blandning på ont
och gott. Den har att uppvisa goda ansatser
och friska berättartag, men mynnar ut i ett
allmänt sentimentalt dillande av föga
uppbygglig art. Johannes Edjelt
Ett skådespel
Tage Stam (Tua Ström): Kommer och
låter oss slån. Skådespel i fyra akter.
Bonniers. 3: 75.
Hjälten i Tua Ströms skådespel ”Kommer
och låter oss slån” är inte en socialist men en
hederlig och ståndaktig liberal redaktöY. Han
drives ut ur sin tidning, då han inte vill foga
sig efter vissa industriella högerintressen, som
köpt sig in där, och då han dessutom
motsätter sig sensations journalistikens införande
på nyhetsavdelningen. Ämnet har sin
aktualitet i många variationer. Själva den särskilda
konfliktanledning författarinnan utgår från
är ej up to date. Redaktören ställer till
med en frihandelskampanj och blir därför
beskylld att ta mutor av ett grannlands
exportörer. Men man kan för sin fantasi låta
skymta någon annan motivering, ty sådana
finnas i oräknat antal, och då upplåter sig
stycket. Vad däri sker är i och för sig
sannolikt. Maktkampen i sin brutalitet och förtalet
i sitt gift äro sig överallt lika. De få en
livfull representation i styckets gestalter och
uppträden. Särskilt är förtalets kollektiva ondska
i rådhusfestscenen skildrad med skärpa och
säkerhet. Man ser framför sig i skiftande
uppträden ondskans grinande masker,
avskjutande giftiga insinuationer eller presenterande
förolämpande proposer. Man upplever en
mardröm, om vilken man dock vet att den
också kan tilldraga sig i verkligheten.
Men styckets karaktärsskildring äger också
andra förtjänster. Den hederlige redaktörens
hustru har såsom stundom kvinnor
föreställningen att ha offrat en lysande konstnärsbana
för mannen; hon är självupptagen, kokett,
indiskret till löjlighet och utan minsta blick
för mannens kamp. Rollen bör med framgång
kunna spelas i sin groteska uppenbarelse. Ur
psykologisk synpunkt är den dock icke en
karikatyr men en ohöljd och kunnig studie
över en typisk psykopatisk karaktär eller en
sådan, vars ensidigt egoistiska känsloliv
hämmat den normala utvecklingen. Även dottern
har psykologiskt intresse: hon uttrycker sig
oväntat men man blir snart varse att
författarinnan har en bestämd insikt: det är gott gry
i flickan men hon är forcerad och labil i
lynnet såsom kvinnlig ungdom kan vara och
särskilt blir i ett disharmoniskt hem. Det
lågar starka känslor i detta skådespel, men
man värmes gärna vid deras eld. Ty det
partitagande här göres är rent mänskligt och
författarinnan har en god och säker smak i fråga
om mänskliga karaktärer.
John Landquist
76
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
